Ett av mina första tecken på varumärkesmedvetenhet uppenbarade sig när jag var tolv år. Samtliga ungar i socknen hade drabbats av en konfektionsfeber utlöst av det italienska (om jag minns rätt) varumärket Ball, som tillverkade bland annat tidsenliga collegetröjor med logotryck och jeans i både snö- och stentvätt. Skolkatalogerna i slutet av 80-talet var i princip en enda stor annonskampanj för de grälla tröjorna och i den lokala butiken stod folk på rad för att roffa åt sig fredagsleveransen.

Men säg den succé som varar. Bara några år efter hysterin var Ball lika kallt som gårdagens kvarglömda kaffe och eventuella restlager reades ut för en spottstyver.

Strax därpå ”upptäckte” jag Levis. Vid tillfället kändes det som en guldgruva men ganska snabbt insåg jag att jag var långt ifrån den första att hoppa i ett par denimbyxor från den tysk-amerikanska jeanstillverkaren. Men det spelade ingen roll. Jag blev som besatt och började plugga modellerna. 504:an var samma som 507:an men den tidigare hade dragkedja istället för knappgylf. 502 var baggy och 529 var ännu mer baggy, således bättre att skata i. 501 var originalet men inte riktigt rätt modell för mig just då. Jag lärde mig tvättar och jag studerade vilka modeller folk i min omgivning bar.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som tog död på mitt minst sagt nördiga intresse för byxorna. Gissningsvis blev det mer spännande att köra moped och som 15-åring kan man max ha två intressen utan bli helt yr i knoppen. Skate och moppe fick räcka.

Med detta sagt så fortsatte jag ändå att använda mina Levi’s och när det ena paret slets ut övertalade jag morsan att veckopengen borde spenderas på ett nytt, trots att man kunde hitta billigare diton annorstädes.

Genom åren har Levisjeans kommit och gått i min garderob. Vissa har suttit som en smäck medan andra hamnat där för att jag hittade dom på en rea. Det har dock aldrig slagit mig att Levi’s skulle vara ett ”skateboardmärke”, utan helt enkelt en tillverkare av byxor som skateboardåkare använder. Som ALLA vet är jakten på det perfekta paret jeans ständigt pågående och än så länge har jag inte hittat den ultimata produkten. Men nu börjar det brännas.

I dagarna lanserar nämligen Levi’s sin Streetwearkollektion i Sverige, en produktlinje anpassad för bland annat oss skateboardåkare. I linjen hittar vi främst just jeans men även kringprodukter så som skjortor och t-shirts, och tur som jag haft så har jag haft möjlighet att prova på dessa. Utan att strössla med superlativen så får jag säga att jag är mäkta imponerad. Modellerna är kanon med allt från tight passform till lite mer baggy diton och, kanske främst av allt, samtliga produkter är sydda i stretchdenim. Jag kan ha fel men mig veterligen har inte Levi’s någonsin tillverkat ett par byxor i stretch, förutom riktigt, riktigt tighta sådana. Detta kan också ha varit en bidragande orsak till att jag avstått deras byxor under en längre tid. Har man en gång börjat med stretch blir det snabbt ett beroende, av många anledningar.

Utöver att vara sydda av medgivande material har byxorna också idel förstärkningar på delar som normalt är utsatta för slitage eller hård belastning. Det är en gummihinna vid hälen, trippelsömmar i hällor och skrev och förstärkta fickor. Allt för att du inte ska behöva gå tillbaka till butiken dagen efter med ett par byxor som spruckit i grenen när du steg på cykeln (eller spreadade din treflip).

Egentligen finns det inte så mer att säga. Jeans är jeans och jakten kommer fortgå, trots att jag just nu känner mig väldigt bekväm med det som sitter på.

I Sverige kommer ni alldeles strax att kunna köpa Levi’s Streetwear Collection på Streetlab, Royale Skateshop, Hollywood, One Off, Cali Roots och Coyote Grind Lounge.

För att säkerställa att faktafel inte letat sig in gick jag direkt till källan och tog ett snack med Filip Elerud, verksam på marknadsföringsenheten för Levi’s Streetwear i Europa.

Hej Filip. Är Levi’s Streetwear Collection helt och hållet riktat mot skateboardvärlden?
Tjena Martin! Först och främst vill jag säga att Levi’s riktar sig till alla. Denna linjen är dock producerad med brädsport i åtanken. Re-enforced bar tacks, stretch, chain stitching, rubber hems, triple layered belt loops. Vår designer har skatat i mer än 25 år och har jobbat med denim nästan lika länge så alla aspekter är täckta. Våra inspiration är starkt influerat av Levi’s hemstad San Fransisco och skate- och streetkulturen därifran.

Hur kan detta komma sig att man inte gjort något sånt här tidigare? Folk har ju skatat i Levi’s i urminnes tider?
Sant. Har själv skatat i Levi’s sedan 1991 då man släppte Levi’s BIG Jean (förrutom en liten tid då jag syntes i megabaggy gröna New Deal-jeans i början på 90-talet).

Levi’s har faktiskt gjort en del inom just skateboardvärlden tidigare. Det tål att nämnas att vi har haft collabs med bland andra Tommy Guerrero och Jim Phillips.

Finns det, eller kommer det att finnas ett Levi’s skateboarding-team?
För tillfället har vi inget team. Vi är inte ett skatemarke, men Levi’s har alltid stöttat och supportat olika grupper och människor, därav flera skateboardåkare. Men för tillfallet kommer vi inte att ha ett renodlat skateboardteam. Dock kommer vi att supporta flera åkare runt om Europa som var med från början och hjälpte oss att utveckla denna linjen.

Tror du att det kommer att blossa upp en debatt rörande Levi’s existensberättigande i skatevärlden?
Det tror jag inte. Det var faktiskt från början från skateboardakare och skatebutiker vi fick feedback att de ville se detta från Levi’s. Som du nämnde innan så har folk skatat i Levi’s sedan urminnes tider.

Levi’s är verkligen ett ärligt varumärke och vad vi gjort med denna linjen är bara att anpassa vårt mer än hundraåriga kunnande om jeans till behoven i skateboardvärlden. Dessutom så är alla som varit involverade i det hela skatare själva. Vi har verkligen sett till att göra något som vi kan stå for.

Har du själv några favoriter i kollektionen?
Jag har aldrig varit så stor på tighta jeans tidigare, men har använt mina 111 och 222 sedan jag först fick tag på dem. Använder inget annat. Men 333:orna glider på ibland. 222:orn är bygdda på vår 511-model men med stretch och alla streetweargodbitarna jag nämnde tidigare, så de ar översköna att cruisa i. Det är inget bullshit när jag säger att dessa jeans är de skönaste jag någonsin haft på mig!

Vad kan vi förvänta oss för produkter framöver förutom jeans och skjortor?
Tees och hoodies. Till våren kommer ni också att få beskåda världens skönaste chinos och shorts. Vi har även några nya finishes på gång!

Vi är långt ifrån först att rapportera om följande lilla glada nyhet (vilket av olika anledningar kan ses som aningen märkligt), men bättre sent än aldrig. Från Semester Skateboards högkvarter rapporteras det nämligen att man inför hösten och den stundande växelvisa inom- och utomhussäsongen fyllt på med en ny kollektion brädor. Enligt utsago är produkterna nu bättre än någonsin och för att sätta pricken över i har man dessutom låtit två inte helt främmande namn ta fram grafiker till dessa, nämligen Fernando Elvira från Spanien och Phil Evans från Irland.

Brädorna kan ni spana in både här nedan samt på det globala informationsnätverket via följande länk.

Semester själva skriver följande om de två ritkunniga konstnärerna:

Fernando Elvira, Algorta, Spanien
Senaste vi såg Fernando arbeta med skateboardgrafiker var på Zero där han gjorde en serie om sju signaturmodeller men redan så tidigt som 2001 kunde vi skåda hans verk på brädor från Cliché. Förutom att göra skateboardgrafiker verkar Fernando som konstnär och arbetar i uttryckssätt så som skultpturer, fotografi, målningar och installationer. Till Semester har Fernando tagit fram tre grafiker som kommer dyka upp i bredderna 8, 8.125 samt 8.25.
Mer om Fernando kan ni läsa på www.fernandoelvira.com

Phil Evans, Dublin, Irland
Efter att ha lanserat filmen The Scrum Tilly Lush 2007 följde irländske filmaren Phil Evans i år upp med dokumentären Format Perspective, en djupdykning i sex skateboardfotografers inre. Signifikativt för de två filmerna är att de helt och hållet är producerade på Super8. Förutom filmandet upptar måleri och illustration stora delar av Phils tid och under det senaste året har han medverkat i flertalet utställningar i både Storbrittanien och USA. Till Semester har Phil gjort en grafik baserat på samma tema som man kunde se i utställningen Human Pyramids Artist Collective group show på galleriet Ghetto Gloss i Los Angeles tidigare år. Brädan finns tillgänglig i storlekarna 7.875 och 8.
Mer om Phil kan ni läsa på www.aulpups.com

Brädorna finns i storlekarna 7.875, 8, 8.125 samt 8.25 (ryktet säger även att om man vänder på rätt blad kan man hitta 8.5:or) och finns i dagsläget att inhandla på bland annat Streetlab, WeSC Örebro, STHLM Skatepark, Bryggeriet, och Boardlife. Förutom träbaserad hårdvara erbjuds även hjul som enligt utsago har en almost-no-flatspot-guarantee. Hittas i storlekarna 51 samt 53mm.

Som om detta inte vore nog har vi även ryktesvägen hört att man plockat upp två nya teamåkare, men mer om detta längre fram.

Mer om Semester står såklart att läsa på semesterskate.com samt på Facebook.

Semesters Tur i retur från 2008

Utöver ett ständigt brädflöde har man även startat upp sidoverksamheten The Freewhelin’ Wheel Co, vilka producerar, inte helt oväntat, hjul. På teamet hittar vi Axel Wellton, Olof Hörnesten, John Österlind, Anti Zurowski, Christopher Bajo, Michael Jönsson, Johannes Packalén, Fredrik Angvar och Ralph Sandberg.

Samtliga produkter hittar ni i välsorterade skateboardbutiker under oktober månad.

kaleidoscopeskateboards.com ››
The Freewheelin’ Wheel Co på Facebook ››

Faktumet att Eric Koston härförleden förärades med sin första signaturmodell hos Nike Skateboarding är i dagsläget ingen nyhet. Skon har funnits i butik i mer än två månader och vid det här laget har förmodligen var man och dennes föräldrar klämt och vridit på den. Vad som däremot är mindre känt är att undertecknad befann sig på plats i Los Angeles när skon lanserades, något vi kommer att belysa längre fram i tiden.

Jag ska försöka fatta mig kort vad gäller produktens tekniska detaljer och funktioner. Det finns andra som gör detta arbete bra mycket bättre än mig, till exempel Clemens Dykmans på weartested.com. Min reflektioner är att skon känns väldigt skön att trä på direkt ifrån lådan. Jag skulle nästan kunna sträcka mig så långt som att säga att det är som bomull för fötterna. Man har lagt ner mycket arbete på detaljer som inte syns. Till exempel är nästan hela skon sydd i ett stycke mocka och majoriteten av de främre regionerna saknar helt och hållet sömmar, så när som på tådelen som dekorerats med något som närmast kan beskrivas som pilar.

Sulan är väldigt mjuk och mönstret är unikt för Kostons sko. Mjukheten innebär i sin tur att vi möts av ett omedelbart grepp. Från olika källor har vi dock fått höra att man tycker att livslängden på sulan, eller åtminstone mönstret, är något kort.

Inuti skon möts vi av en nyhet. Den uttagbara innersulan saknar nämligen helt och hållet Nikes patenterade Zoom Air och inte heller någon annan stans på skon hittar vi denna detalj. Istället har man valt att bygga hela sulan av materialet Lunarlon som vi ofta ser i Nikes löparskor. Materialet, som är ett slags memory foam, är förmodligen en av anledningarna till att skon känns just som bomull runt foten. Dessvärre har jag upptäckt en mindre nackdel med det hela. Då Lunarlonmaterialet känner min fots knöligheter och formar sig efter dessa blir sulan efter ett tag något plattare än när skon plockades upp ur kartongen. Egentligen inget dåligt med detta om det inte vore för att det är väldigt märkbart i hälen. Det kan vara så att jag råkat på ett måndagsexemplar men risken för långtgående heelbruise var efter ett tag påtaglig.

Med detta sagt så vill jag på det stora hela påpeka att Kostons skapelse är en av de skönaste skateboardskor jag någonsin nyttjat. Utseendemässigt är den klanderfri och ganska omgående klättrade den upp på andraplatsen över skor jag helst åker skateboard i. Med beröm godkänt.

Fördelar
Stilren
Fullt funktionell direkt ur lådan
Hållbar
Flexibel
Som bomull för fötterna
Lätt

Nackdelar
Varm
Kan framkalla heelbruise
Försvinner snabbare från butikshyllorna än smör i Småland.

Färdiggranskat. Nedan hittar ni Nikes egna officiella film som släpptes i samband med releasen och via följande länk kan ni flukta in hur det såg ut när Defekt själva tog sig an skon tillsammans med delar av Nike SB:s danska laguppställning. Vill ni läsa mer om skon görs detta med fördel på nikeskateboarding.com.

Om lite drygt ett dygn träder vi in i årets första officiella sommarmånad och som alla vet så innebär denna blomstertid nya kollektioner från allsköns skateboardtillverkare. Så är även fallet med Riverfarm Family som i dagarna förser Sveriges skateboardbutiker med sin senaste kollektion vilken i vanlig ordning får stort A i gestaltning och utförande. Nytt för i år är att man introducerar konstruktionen Hemp-Op på vissa av sina brädor. I korta ordalag innebär denna att toppen och botten av brädan består av hampafiber för att förstärka plankan samt att utöka popens livslängd. Defekt har fått möjlighet att slänga ett getöga på konstruktionen och noterar att smarrfaktorn är hög.

Utöver Hemp-Op har man självklart ”vanliga” brädor i kollektionen som i år består av tre modeller i storlekarna 7.5 till 8.25 tum. Lägg ovanpå på detta till tre uppsättningar hjul från 50 till 54 millimeter och saken är biff. Återfinns som ovan nämndes i välsorterade skateboardbutiker. Hittar ni inte det där går det även bra att beställa på riverfarm.se.

Från Riverfarms sida vill man även påpeka att man följer ett par grundregler vad gäller produktionen av sina produkter.

* INGET barnarbete, tvångsarbete, bestraffning eller diskriminering får förekomma.

* Vi ska göra vårt bästa för att minimera påverkan på vår miljö.

När man börjar diskutera truckar kommer man snart in på väldigt subjektiva variabler som sväng, förhållandet mellan konkav och vinkeln som trucken håller hjulen på och av någon anledning verkar förhållandet mellan märket och åkarens klädstil spela en avgörande roll. Det tycks tvärt omöjligt att föra en saklig diskussion. När jag stod inför det svåra valet att själv köpa nya truckar möttes jag av en otrolig massa produkter. Jag byter truckar så sällan jag kan och i min mening är de som bäst efter ett halvår men kan lätt bära mig den tredubbla tiden om muttrarna håller och antalet primolandningar minimeras. Men nu är jag där igen, i subjektivitetens grumliga vatten. Eftersom truckar håller så pass länge och påverkar åkningen så mycket känns valet väldigt viktigt. Själv brukar jag satsa på säkra kort. Det gäller i det mesta. Jag väljer till exempel alltid fastfoodrestaurangernas klassiker framför olika kampamjburgare baserade på den senaste actionfilmen. På samma sätt har jag svårt för målade truckar som pryds med spindelnät och namnet på en åkare. Produkten är dessutom inte utvecklad för att på något sätt möta just den åkarens personliga preferenser. Vem försöker de lura? Hela signaturtruckindustrin är i mångt och mycket som kejsarens nya kläder.

Ansamlingen

De gånger någon provat något verkligt vågat har det dessutom inte blivit så långvarigt. Tracker floaters med lös axel för att inte få en axel som förskjuts till ena sidan kändes ungefär som att köpa truckar som redan var sönder. Z-rollers satsade friskt och fick en plats i historien med truckar som rullade. Däremot fick de ingen bestående plats i butikshyllan. Kingpin med insexskruv, kapslade muttrar, plast på bushingen för bättre slides, listan kan göras lång men inget verkar hålla längden. Truckindustrin, eller i alla fall dess kunder, är extremt konservativa. Gammal är äldst. Men ibland dyker det upp något nytt som faktiskt får fäste och sätter en ny standard. Antalet märken har ökat och en del nya designer har mot kundernas vurmande för det gamla lyckats stjäla marknadsandelar från järnkorsets trogna garde. ACE-truckarna är ett bra exempel på det. På något sätt verkar de lyckas förmedla en känsla av att ha varit med sedan allra första början fast de inte haft en produkt att sälja. Mycket intressant. De svänger dessutom helt sjukt bra. Ooops, nu var vi där igen.

Tillbaka till butikshyllan som exploderar likt en nyårsraket i färger och former. Man blir helt yr. Det senaste verkar vara att behålla den gamla formen och tilltala sina gamla trogna kunder på samma gång som företagen försöker hyvla av så mycket av innanmätet som möjligt för att få en så lätt produkt som bara går. Flygvärdinnebantningen har tagit truckindustrin med storm. En spännande sak i sammanhanget är att vikten kan mätas och jämföras oavsett vad man har för preferenser eller loggor tatuerade på kroppen. Vi begav oss därför till den lokala skateboardbutiken och la järnet på vågen. Resultatet har du här:

Frågan är såklart om vikten till slut kommer påverka din åkning. I vissa fall kan säkert en tyngre truck dessutom vara att föredra om du till exempel vill ha kontroll på ditt moderskepp i djupa delen av skejtaparkens stora fräcka bowl med stencoping. De flesta streetstudsare är nog trots det ute efter en lätt bräda att snärta till enligt sant Janoski-manér. Den lättaste trucken skulle rent fysiskt alltså vara att föredra. Blotta vetskapen om att kingpinen, hangern och basplattan är bantad kan få brädan att kännas lättare och flipsen att snurra lättare. Den psykologiska effekten är inte att underskatta. Det visade sig till exempel att en sliten Thundertruck väger nästan lika lite som marknadens lättaste truck. Men i mitt huvud känns brädan mycket lättare med mina nyförvärvade lättviktstruckar. För att göra saken ännu knepigare provade vi att väga några brädor också. Det visade sig att en Girlbräda och en Anti Hero-bräda av samma bredd och längd skiljde nästan 200 gram i vikt. Truckarnas vikt verkar alltså inte göra någon större skillnad. Det enda man egentligen får ut av hela den här utläggningen är att vikten är helt ovidkommande för innerst inne vet du ändå att det bara finns en truck värd pengarna!

”Vinnaren”, Thunder Titanium Lights.

Om åldern på skateboardföretag kan liknas vid mänsklighetens dito så torde Polygon vara den lokala PRO-föreningens ordförande i sällskapet av svenska förmedlare av hårdvara för uretanburen ungdom. Med start redan 1996 har man genom åren prånglat ut produkter på löpande band av olika hastighet, varav skateboards stått på schemat sedan mitten av 00-talet.

Inför sommaren gör man som sig bör och lanserar en ny serie brädor. I kollektionen hittar vi denna gång en signaturmodell från Berra Berggren samt teammodellerna The curse of Dr Slurd och Universal Serial Board 8″ gb (genialiskt!).

Brädorna, vilka beskådas nedan, hittar ni hos välsorterade skateboardhökare. Mer info står att läsa på polgony.se.

För ungefär ett och ett halvt år sedan lanserades något så djärvt som ett svenskt skofabrikat med inrikting på skateboard. Den som hängt med i svängarna förstår naturligtvis att vi syftar till Servant Footwear som vid den aktuella tidpunkten släppte modellen Resident. Här på Defekt tog vi oss en närmre titt på skapelsen och gav den tummen upp med den enda reservationen att vi tyckte att sulan inledningsvis var en smula hård.

Självklart måste man som fotdonsleverantör förnya sig och under tidig höst 2010 kungjorde man sin senaste skapelse, Lowcuts. Det tog dock ett par månader innan modellen letade sig ut i butik och ytterligare väntan för Defekt att kunna lägga vantarna på den. Men den som väntar på något gott…

Det är lätt att en produkt vars upphovsmän finns i ens omedelbara bekantskapskrets får med beröm godkänt men om vi bortser från det faktum att jag faktiskt känner Patrik Sundberg, en av hjärnorna bakom Servant, så måste jag ändå ge skon tummen upp. Från första stund man trär på Lowcuten känner foten sig hemma. Inga plågsamma inkörningsperioder eller uppmjukning av sulan genom idogt promenerande. Inte nog med detta, skon fungerar faktiskt även helt klanderfritt från första stunden du ställer dig på brädan. Greppet i sulan är kanon och mockan som klär tåpartiet hugger bra mot griptejpen.

Foto Martin Ottosson. Klicka för större bild.

Vad gäller utseendet så är hela profilen är i mitt tycke betydligt elegantare och enklare än sin föregångare. Tåpartiet är av mocka och saknar helt och hållet sömmar eller övriga detaljer, vilket innebär att den enda åverkan du kan göra på detta är de faktiska slitagehål griptapen åstadkommer. De bakre två tredjedelarna är canvas, eller tyg som vi säger på svenska, i samma färg som tåpartiet. Modellen jag granskade var en klassisk svart med vit sula.

Om jag ska belysa något av negativ karaktär så är det att jag slet hål på skarven mellan mocka och tyg relativt snabbt. Detta kan naturligtvis vara olika från person till person men om du flippar lika skevt som undertecknad så kan det kanske vara en poäng att förse denna detalj med lite Shoe Goo (eller liknande produkt) innan du försvinner ut på din första session.

På det hela taget tycker jag att Lowcuts är en mer än värdig efterträdare/kompanjon till Resident, dessutom till ett konkurrenskraftigt pris. Den som vill bli ägare till ett par gör bäst i att bege sig till Servants hemsida eller varför inte besöka första bästa välsorterade skateboardbutik.

Självklart har granskningen och utprovningen av det hela dokumenterats filmledes. Skåda verket ovan och ha i åtanke att det gav mig en lårkaka som heter duga. Allt för konsten.

Foto Martin Ottosson. Klicka för större bild.

Foto Martin Ottosson. Klicka för större bild.

Foto Martin Ottosson. Klicka för större bild.

Genom åren har Dunken sett i stort sett likadan ut. Originalmodellerna som lanserades med både högt och lågt skaft fick ett syskon 2006 i samband med släppet av Dunk Mid men förutom detta tillskott är det i stort sett enbart färgkombinationer och materialval på toppen som skilt skorna åt.

Under förra året bestämde man sig dock för att det var dags att göra något åt den nuvarande profilen och rekonstruerade modellen från grunden. Det mest framstående är att man bland annat gett sulan ett nytt, greppigare mönster samt gjort den tunnare. Utöver detta är skon påtagligt lättare och säkerligen finns det mängder av spännande tekniska termer och material man använt sig av för att förbättra skodonet.

Den omarbetade Dunken lanserades i januari i år och i samband med detta samlade Nike SB:s starke man i Sverige och Danmark, Danijel Stankovic, ihop valda delar av teamet för ett slitagetest. Det hela tog sin plats en kväll på Bryggeriet i Malmö där Danijel själv tillsammans med Nis Andersen, Anton Juul, Morten Bech och Fernando Bramsmark agerade framför Martin Ottossons och Jonas Adolfssons kameror. Resultatet beskådas ovan eller på Vimeo.

Senhösten 2010 lanserade Nike SB sitt senaste tillskott i det redan digra utbudet av skodon. Modellen har begåvats med namnet Zoom FP och är en direkt uppföljare till skon Zoom Tre AD som i sin tur var en uppföljare av Zoom Tre vilken i SIN tur var en vidareutvecklingen av den hiskeliga modellen E-Cue från 2003. Vi har fått möjlighet att klämma, känna och prova på skon som lockar med en rad intressanta attribut.

Med ovanstående information som grund står det klart att Zoom FP tillhör segmentet av Nike SB:s mer tekniskt innovativa skor men där de tre föregångarna hade en gemensam nämnare i ett tjockt lager gummimesh över stora delar av skon har man denna gång gått i en annan riktning. Istället för gummi har man valt att använda sig av syntetisk läder samt ett underliggande lager av något som Nike kallar för TPU vilket kortfattat är en slags termoplastisk polyuretan. Valet av ett slätt material har gjort att skon, i mina ögon, är betydligt behagligare att titta på, både på butikshyllan och på fötterna. Jag skulle till och med kunna gå så långt att säga att skon skulle kunna få följa med ut på krogen, vilket inte var fallet med föregångarna.

Beträffande hur skon känns på foten så var min första reflektion att den var väldigt svår att trä på. Istället för en konventionell plös är Zoom FP sydd i ett stycke. Att sticka i foten är lite som att trä på en relativt styv strumpa, eller varför inte ett fotstöd. Väl på så är stabiliteten väldigt bra. Rent av så bra så jag skulle kunna påstå att skon nästan skulle fungera som substitut för ett bandage vid eventuell vrickning eller stukning. Man kan också ana att skosnörena sitter där mer som en kosmetisk detalj och att skon skulle fungera lika bra som en slipon. Det kan också ha något att göra med att jag valde min vanliga storlek, 11, som faktiskt var lite för litet. Jag skulle rekommendera den köpsugne att prova en halv storlek större innan man bestämmer sig för köp.

Jag vet inte heller om det är avsaknaden av gummi eller om man fått in mer luftfickor i skon men detta är oavkortat den lättaste skateboardskon jag provat. När jag först fick kartongen i min hand trodde jag att det bara låg en sko i den. Döm om min förvåning när jag såg att det låg ett komplett par under locket. Plus ett par extra skosnören, såklart.

När det väl var dags att åka skateboard i skon märkte jag att den delade ett problem med sina föregångare, nämligen sulan (även om det denna gången inte var lika påtagligt). Precis som Zoom Tre AD var denna lite glattare än de skor jag normalt brukar använda. Jag är ingen expert i de tekniska fenomen som kretsar runt skotillverkning men jag härrör det hela till att gummiblandningen i sulan är hårdare för att den ska hålla längre, vilket i sin tur betyder att det tar en stund innan den är hundraprocentigt kompatibel med din bräda. Jag kan dock borga för att sulan faktiskt blir fullkomligt funktionell efter några sessions. Den är dessutom exceptionellt tunn vilket borgar för hundraprocentig brädkänsla, trots att man lyckats få in Zoom Air i hälen för att dämpa skönt när man ger sig ut på luftfärd.

Och så var det det här med själva skateboardåkningen. Jag har använt skon vid en rad tillfällen och måste säga att jag gillar den. De två föregångarna använde jag enbart någon gång innan de förpassades till garderoben men med Zoom FP har jag fått mersmak. Fästet i det syntetiska material som klär toppen av skon är mycket bra för ollies och flippar i alla tänkbara former och så fort sulan blivit ett med atmosfären blir även den greppig.

Det bästa med skon måste dock vara hållbarheten. Jag har tidigare bedyrat hur bra de två föregångarna håller men vad spelar det för roll när man inte gillar det man ser. Med Zoom FP får man båda världarna. Då toppen i stort saknar sömmar, åtminstone på de kritiska delarna, riskerar du inte att den ska dela sig någonstans och i kombination med det syntetiska lädret har vi en så kallad win-win situation.

Sammanfattat så är Nike Zoom FP en sko som passar nästan alla som åker skateboard. Priset kan tyckas ligga lite högt (för närvarande 1059 kr) men för detta får du en sko som håller minst tre gånger längre än din genomsnittliga skateboardsko.

Fördelar

Hållbarhet
Passform
Utseende
Brädkänsla (efter inkörningsperioden)
Grepp i överdelen

Nackdelar

Pris
Hal sula till att börja med

Mer om skon finns att läsa på nikeskateboarding.com.

Nedan hittar ni visuell referens av kollektionen men om ni använder er av den typen av webbläsare som inte visar bilder, som till exempel WAP 1.0, kan vi skvallra om att modellerna är fem till antalet och kommer i varierande storlekar. Fullständig info om brädorna och Kaleidscope hittar ni på kaleidoscopeskateboards.com.


Klicka för större bild.

För en ordentlig dos svenska skateboardskor och allt som rör dessa gör ni bäst i att omedelbart förflytta er till servantfootwear.com där ni även har möjlighet att själva införskaffa ett par. Framöver kommer vi förhoppningsvis även få möjlighet att fingranska och testköra den nya modellen. Tills detta ögonblick infinner sig kan ni suga på artikeln från oktober förra året.

Lowcuts Black

Lowcuts Gum

Resident Blk