Med på resan hittade vi Oskar Wennberg, Björn Winberg, Alexander Åkerlund, James Holm samt Pascal Strüwer, som filmledes dokumenterade och redigerade ovan inbakade videoklipp. Var klippet visades minns jag inte, men chansen är att det inte dök upp någonstans, vilket således innebär att detta är första gången världen får lägga vantarna på det. Tidstypiskt så det förslår och fortfarande hållbart i vilken VHS-bandare som helst. Till viss mån tvivelaktiga utstyrslar men i övrigt toppklass. I klippet figurerar även New York-legendarer så som Mike Wright, Geo Moya och Rodney Torres.

James bilder hamnade i ett nummer av den numera insomnade tidningen Edge, ackompanjerade av Alex skrifter. Personligen äger varken jag eller Pascal några exemplar av tidningen men om någon läsare där ute sitter på en kopia får ni hemskt gärna scanna eller fotografera artikeln så publicerar vi den här. Tills vidare säger vi som vi brukar: Rulla bandet!

Fler avsnitt i Pärlor från förr ››

Efter ett litet uppehåll är vi tillbaka, redo att fylla din skärm med inspiration. Först ut för året är arkitekten för det stundande Vertattack Six, mannen, myten, laddpappan: John Magnusson.

Det är egentligen missvisande att ha med John i ett sådant här sammanhang för sanningen är att han inte inspirerar mig alls, tvärtom. Att se John skejta får mig allt som oftast att vilja sluta skejta helt och hållet. Han är liksom för bra. Samtidigt som han vägrar ta sin egen skateboardåkning på allvar är han bättre än de flesta. Jag har aldrig sett honom försöka ett trick mer än tre gånger i rad. Ibland får jag för mig att han inte tänker i termer av trick utan bara åker och tar sig förbi och över allt som kommer i sin väg. Kickturn eller f-s flip verkar vara samma sak, bara han kommer snabbt därifrån till nästa böj. Inte sällan står man som åskådare och gapar för att i nästa sekund brista ut i gapskratt. John balanserar på linjen mellan skateboardåkning och någon slags roll-out-comedy.

Det finns mycket att säga om Johns approach till skateboarding men bäst illustrerar han det själv live alternativt genom sin egenhändigt regisserade, agerade och redigerade TV-show Fläsk TV. Få människor är så stokade på skateboarding som John och det syns i varje push han tar. Att man sedan kan få intrycket av att han hellre skulle vilja skata med Jason Jesse och Todd Congelliere än dagens rippers är en annan sak. Han visar sin ståndpunkt med en frontside ollie som bara ett fåtal skejtare genom tiderna kan mäta sig med. Jason Jesses arv är i goda händer (läs:fötter) med denne svensk. Det är alltid riskabelt att jämföra någon med de stora heliga legenderna men i Johns fall är det absolut på sin plats. John är en av dem.

Under åren har det dykt upp ett par skejtare som får höra att de borde satsa på att åka utomlands och bli proffs. John hade kunnat göra vad han vill men tycker att det är gött där han är så varför hålla på? Förutom när han har en mikrofon i handen verkar han helst hålla sig borta från rampljuset. Tankarna för mig till Bukowskis kända rader: ”Where the crowd is, he is not.” En sund inställning hos en som sätter värde på sitt eget sätt att uttrycka sig. Till slut var det ändå ett företag, 7 Tree som lyckades få printa J-Mags signatur på en planka. Innan John lämnar sitt underjordiska kontor på Bryggeriet är det följande VHS-rullar han trycker in i videobandspelaren:

Film: Footage, G&S, 1990
Åkare: Doug Smith

Varför: Footage släptes av Gordon & Smith 1990. Inte helt säker när jag såg den första gången, men jag tror det var hemma hos Kalle Helgesson i Saleby, Lidköping. Vi lärde känna varandra på Skara Sommarlandsrampen och han hade en miniramp hemma i sin lada. Det var gött att sova över där, kolla på hans stickers, skata ladan, äta hans mammas goa mat och kolla skatefilmer. Doug Smiths del i filmen är tidlös, go stil, skatar omkring, kör miniramp, snabbe, kör lite street och framförallt bra musik med mitt favortiband Crossed Wire. Doug gör inte speciellt svåra trick, utan med mer fart och cruise. Kan kolla på denna delen hur många gånger som helst utan att tröttna.

Film: Footage, G&S, 1990
Åkare: Neil Blender

Varför: Neil Blender har en go del med mycket humor. Han skatar allt från pytteliten miniramp, street, sur träyta, konstig spineramp till vertpool. Delen har nästan ingen musik vilket ger en rå och go känsla. Gillar även vardagskänslan i åkningen. Man ser att det är exakt såhär Neil åker vilken dag som helst. Neil är en av mina favoritskatare därför att han blandar in mycket humor och har egna trick. Kommer ihåg att man fick en go höstkänsla av denna filmen. Vet inte varför men det är gött!

Film: Streets on fire, 1988
Åkare: Jason Jessee + hela filmen

Varför: En välgjord film med bra soundtrack. Jason Jesse spelar huvudrollen i filmen och hamnar fängelset på grund av lite streetskate. Man får följa hans liv inifrån i cellen när han tänker på skate, får besök av olika kompisar etc. Filmen har en go blandning av av street, vert och pool. Något som jag verkligen saknar i dagens filmer. Goa delar från bl.a Natas, Kendall och Jason Jesse. Svårt att förklara varför man just gillar Jason Jesse, men han utstrålar 100% skateboard på något konstigt sätt. Humor, power, goa trick, fart… Jag har denna filmen på både dvd och vhs.

Häromdagen hade Stacy Peraltas dokumentärfilm Bones Brigade: An Autobiography premiär på den välrenommerade filmfestivalen Sundance. Inte helt oväntat behandlar filmen de Powell & Peralta-representerande skateboardåkare som under mitten av 80-talet utgjorde Bones Brigade och om man vill sälja in rullen till en ickeinsatt är det förmodligen lättast att kalla den för en fristående uppföljare till Dogtown & Z-Boys från 2001. Alltså en skateboarddokumentär. Men, eftersom vi åker skateboard behövs ingen närmare beskrivning av Lance Mountain, Mike McGill, Rodney Mullen, Steve Caballero, Tommy Guerrero eller Tony Hawk och den påverkan de hade på skateboardvärlden under ovan nämnt årtionde (och för all del även under kommande decennier).

När filmen ämnar ta sig över Atlanten och få officiell sverigepremiär har vi dessvärre ingen information om. Däremot kan vi kittla smaklökarna med nedanstående trailer som publicerades på sajten The Hollywood Reporter förra veckan. Vill ni gå direkt till källan hittas smakprovet här.

Runt om internet har det redan skrivits spaltkilometer om filmen och för att ni själva ska slippa Googla kommer här ett urval artiklar, personligen framtagna av undertecknad.

• Intervju med Stacy Peralta på Flixlist ››
• Indiwire intervjuar samme Peralta ››
• Hitflix pratar om filmen ››

Avslutningsvis vill jag också säga att vissa aprilskämt ligger närmare sanningen än vad man kan tro.

Jag kan med tämligen lugn självsäkerhet och övertygelse påstå att den oavkortat populäraste artikelserien på Defekt 2011 var följetongen En på miljonen. För er som missade det hela följer här en kort summering av förfarandet.

Danijel Stankovic och Martin Pennlowe skickade i början av juli ut en videohälsning till Sveriges samtliga skateboardåkare där man kallade till sig presumtiva deltagare till en kommande realityshow, baserad på, eller inspirerad av Slaps One in a Million. I korta ordalag innebär konceptet att ett givet antal skateboardåkare väljs ut för att spendera ett bestämt antal dagar i en förutbestämd stad, i vårt fall Malmö. Här ska man förvalta tiden på bästa möjliga sätt genom att utnyttja den mediabevakning i form av fotografer, filmare och skribenter man tilldelas. Det filmade materialet blev grundstommen för den internetteliviserade följetongen vi kunde skåda här på Defekt och stillbildsalstren hamnade på pränt både i Giftorm och Transition.

Till antalet skulle deltagarna i äventyret bli fem, en urvalsprocess som inte visade sig bli den lättaste. När dagen D, som i deadline, inföll hade inboxarna överösts med grymma videoparts signerade skateboardåkare från landets alla hörn och egentligen kunde i princip vem som helst av dessa varit deltagare. Nu föll dock lotten på Christopher Bajo från Malmö, Daniel Wårdh från Göteborg, David Hermansson från Göteborg, Johan Loxell från Östersund och Simon Isaksson från Luleå.

De fem anlände till Malmö måndagen den 8:e augusti och redan från start var det fullt blås både i form av faktisk skateboardåkning såväl som foto- och filmbevakning. Trots en vecka som var mer än kantad av Gubben Hösts närvaro i form av regn och rusk gjorde man det bästa av situationen och när de fem dagarna betats av satt huvudfotograf Martin Hallberg med över 50 timmar material som skulle kapas ned till tio avsnitt på cirka fem till tio minuter var. Det första avsnittet rullades ut 1 november och med två avsnitt per vecka hölls skateboardsverige på halster en hel månad, till 1 december.

Som slutgiltig aktivitet granskades avsnitten av en hård men rättvis jury som valde ut den som gjort bäst i från sig under veckan. Denna personen fick då titulera sig vinnare i En på miljonen 2011 vilket förutom ära och berömmelse även innebar ett års tillgång av kläder, skor och brädor från WeSC, Nike SB och DLX. Vid det här laget är det ingen hemlighet att vinnaren av det hela blev Simon Isaksson som idag flytt Luleås kyliga breddgrader till förmån för Malmö och Bryggeriets Skateboardgymnasium. Om gratulationer inte tidigare utdelats så kommer här ett stort rungande hurra till Simon. Jag vill naturligtvis poängtera att det handlar alltså om den som gjorde bäst i från sig under given tid, INTE vem som är den bästa skateboardåkaren för det vet alla att Tony Hawk är.

Samtliga avsnitt finns att skåda nedan och har ni inte sett något av En på miljonen tidigare, förlåt för att vi avslöjade slutet. Nästa klase inväntas någon gång under sommarhalvåret.

Vi fortsätter vår granskning av året som gick, denna gång videoledes (som motpol till gårdagens bildkavalkad). Jag vill inte på något sätt hävda att detta är gräddan av vad som fanns på min hårddisk, snarare tvärtom. Vad nu motsatsen till grädda kan vara. Låt oss hålla det vid att detta var vad jag hittade under de dryga två timmar jag städade upp och sorterade den digitala röran som spridit sig över mina olika lagringsenheter och även om det kan ses som en salig soppa hittas både den ena och den andra guldklimpen, både skate- såväl som underhållningsmässigt.

För att resa vidare på spåret ”försvarstal utan påbörjat mothugg” passar jag även på att påpeka att detta inte på något sätt ska ses som en komplett resumé över årets som gått. Jag avslutar med epitetetet gott gnarl och sänker ridån. Var god rulla bandet!

Året var 1995 och på den svenska skatevideoscenen var det glest mellan släppen, eller åtminstone upplevdes det så, i synnerhet med dagens mått mätt då du på en veckobasis kan inmundiga nyproducerat material så det räcker och blir över. Jag är inte den som predikar och raljerar över hur internet har påverkat skateboardfilm i en negativ riktning men visst var det något speciellt, eller kanske rent av högtidligt, när man förr i tiden fick se en ny svensk rulle för första gången.

I främsta produktivitetsledet vid denna tid låg Magnus Gyllenberg och Pascal Strüwer som spottade ur sig stockholmsbaserade filmer både tillsammans såväl som på egen hand. Dagens pärla tillhör den förstnämnda kategorin, det vill säga en film man gjorde tillsammans.

Folköl och nudlar dök upp exakt i 90-talets mitt då skateboard så sakterliga på nytt började få fotfäste i vår vardag. I Göteborg hade gemensamma krafter resulterat i inomhuslokalen Galaxen, i Malmö huserade man under tak med en liten men naggande god miniramp och i Stockholm hade Fryshuset slagit upp dörrarna till en helt ny inomhusanläggning, komplett med streetyta, vertramp och minirampskomplex i separat rum. Glädjen över denna anläggning samt det faktum att delar av filmen spelades in under vinterhalvåret är gissningsvis anledningen till mängden inomhusmaterial, men vad vet jag? Jag tänker inte heller göra någon närmare granskning i ärendet. Jag vill däremot återigen påpeka att skateboardåkningen är slående bra, denna gång levererad av bland andra Ali Boulala, Pelle Fredell, Jobby Kamlid, Tobbe Holm, Andreas Engelkes, Martin Karlsson, Kalle Hellbacken, Magnus Gyllenberg, Torbjörn Englund och Andreas Törmä. Ta en titt och reflektera sedan över saker som switch 360 flip över en bänk (Tobbe), frontside 180 fakie 5-0 nedför en hubba (Jobby), switch backtail på en midjehög ledge (Andreas) samt Manges (förmodligen) enda filmade frontside flip på flat. Mustig start på nya året.

Fler episoder i Pärlor från förr hittas här.

Under gårdagen visade Sveriges Television Staffan Hildebrands dokumentär Hooked for Life, vilken vi uppmärksammade här Defekt för några månader sedan. Hade du inte möjlighet att ögna in rullen under ordinarie sändningstid behöver du inte gråta blod. Man har nämligen valt att publicera filmen på SVT Play som lovar att hålla den levande till 28 januari nästa år. Ni har med andra ord en knapp månad på er att se den om och om igen. Mellandagsklapparna kommer i strida strömmar 2011.

Hooked for life hittar ni på svtplay.se. Vill ni läsa vad vi skrev om filmen i mars 2011 gör ni bäst i att klicka här.

Likt julklappen du inte visste att du önskade dig men blev enastående upprymd över så snart du slet upp den ur paketet släppte Streetlab på julafton sin senaste fullängdsfilm här på den världsomspännande informationsmotorvägen. Ni med nykterheten i behåll kommer kanske ihåg att man premiärvisade denna film i samband med sitt tioårsjubileum 1 april och efter detta blev det tyst. Under månaderna som förflutit sedan dess har filmen legat och jäst till sig på en hårddisk långt inne i arkivet men nu är det alltså dags för resten av världen att beskåda verket.

I filmen hittar ni skateboardåkning från samtliga individer i Streetlabs laguppställning samt kringliggande bekantskaper. Med dessa ord avslutar vi påannonseringen och ombeder er att trycka på uppspelningsknappen ovan. Smaklig spis!

Har ni någon gång funderat på att tillaga den kulinariska upplevelsen dopp i grytan torde denna dag, 24 december, vara utmärkt då den av oss svenskar är känd som dopparedagen, en benämning sprungen ur ovan nämnda rätt. Receptet är enkelt. Koka en skinka i en kastrull. Då ni anser skinkan vara klar, avlägsna denna och placera grytan på bordet. Doppa häri valfritt bröd och låt det smaka.

Får ovanstående måltid det att vända sig i magen kan vi lugna er med att det är helt okej att fylla bordet med köttbullar, prinskorv, Janssons frestelse, sill, ägg, rödbetssallad, brunkål, gröt och nubbe. Det är ju faktiskt julafton vilket även innebär att det har blivit dags att öppna den tjugofjärde luckan i Jäs Units julkalender. Bakom denna döljer sig en helt färskfilmad historia där skateboardkollektivet plöjer Malmös mörklagda gator, sans snö. Decemberrip i sin finaste form.

Detta betyder även att vi nu nått slutet på följetongen i Jäsjulkalendern. Snart är det nytt år och med detta tar vi friska tag och låter kameran rulla vidare för att fylla nästa års trevligheter. Har ni missat övriga luckor i kalendern hittas hela härligheten via följande länk.

God jul, smaklig spis och god fortsättning!

Imorgon är det julafton, precis som det alltid är vid den här tiden på året, men redan nu bjuder vi upp till julklappsutdelning i form av en riktig pärla. Förra veckan förflyttade vi oss som bekant till 1999 för att ta en titt på hur det såg ut när We (sedermera WeSC) först såg dagens ljus med sin omtalade tunnelbanepromo. Idag tar Pärlor från förr oss ytterligare två år bak i tiden och granskar föregångaren G-Spot och deras film G-Spot forever.

Teamet man vid tiden stoltserade med måste varit Sveriges största. Någonsin. I filmen såg man dessutom till att alla skulle få utrymme och under de knappa 40 minuterna får vi se skateboardåkning från Andreas Engelkes, Love Eneroth, Chris Åström, Kejwan Darruodi, Mathias Ringström, David Engzell, Tomas Olsson, Casper Plass, Tobbe Holm, Patrik Karlsson, Petter Eriksson, Jobby Kamlid, Ingemar Backman, Adil Dyani, Olle Olsson, Martin Karlsson, Jens Andersson, Danne Schön, Stefan Ronkvist, Ola Berge, David Hedman, Rickard Ringström, Robban Åkerström, Torbjörn Englund, samt initiativtagarna själva, Greger Hagelin och Pontus Karlsson. Precis som med Tunnelbanepromon får jag säga att mycket av skateboardåkningen än idag håller hög klass och kan med gott samvete användas som inspirationskälla innan ni beger er ut i rullbräderinken.

Vill ni lära er mer om G-Spot rekommenderas att ni läser intervjun med Greger från 18 november. Kan ni inte få nog av nostalgi hittar ni alla pärlor från förr via följande länk.

Från Malmös nya spot vid Orkanen, eller Malmö Högskola, eller varför inte Riverside för den som vill känna sig slängd i käften, kommer dagens lucka i Jäs Units julkalender, tillika den 23:e i ordningen och den näst sista innan det är dags för Den Stora Finalen. Här ögnar vi in lite sommarminnen med Axel Wellton och Slomo Andersson som båda ser till att leverera det bästa en skateboardsession kan erbjuda: spontanmanövrar.

Kan vi förresten enas om att sluta kalla platsen för New spot? Med snart två år på nacken borde ett namnbyte vara på sin plats. Jag köper inte heller Riverside. Orkanen funkar bra. Likaså Malmö Högskola. Förslagslådan är öppen.

Och till sist… Glöm inte gratulera Hennes Majestät Drottningen på hennes stora dag. Hon blir 68. Skriv en rad på hennes wall så blir hon nog glad.

Fler luckor? Okej. Luckor, luckor! Här var det luckor!

I Jäs Units julkalender har vi idag nått till den 22:a luckan. Att detta innebär två dagar till dopparedagen behöver vi förmodligen inte upplysa om så istället går vi direkt på en hyllning till vad vi idag kommer att skåda: Skateboardåkning utomhus med Axel Wellton, Davíd Ascencio Dahl, Johannes Packalén, Michael Jönsson och Snygg-Olof Hörnesten. Huruvida temperaturen var hög uti kroppen vet jag inget om men solen tittade iallafall fram och bara det är gott nock.

Fler luckor? Jajamensan!