För rörligt material från från tävlingen rekommenderar vi Wallén Medias utsökta dokumentation av vad som försiggick.
Hej, jag tror jag gör roll in här ››

Att Klas Andersson, eller Klabbe som folket valt att kalla honom, kommer från Halmstad med rötter i Uddevalla vet jag. Att han är en fena på att åka skateboard vet jag också men där någonstans slutar mina kunskaper. Om ni känner att ni befinner er i ungefär samma läge som undertecknad har ni tur. Vi har nämligen lyckats roffa åt oss en riktigt matig intervju med herrn i fråga.

Text Anna Gustafsson / Foto John Nordh och Filip Sjövall

Jag hade aldrig tidigare träffat en person som var så totalt engagerad, så fruktansvärt kunnig och så sjukt bunden till en viss sysselsättning förrän jag träffade Klas Andersson. Då förstod jag att skateboard inte är en sysselsättning utan en livsstil, och att Klas är skateboard. Fullkomligt hängiven, en riktig nörd och pojke för alltid – så känner jag Klabbe bäst.

Berätta om dig själv!
– Jag är 26 år och uppvuxen på Skäret i Uddevalla.

Uddevalla är en ganska liten stad, är det rätt att kalla dig småstadsskejtare?
– Ja, definitivt. Jag är i stort sett uppvuxen på landet utan spots. Vi fick skejta asfaltvägar med farthinder. Detta har utvecklat min skateboardåkning på ett annorlunda sätt än om jag vuxit upp i stan. Skateparker fick vi bygga själva och allt blev i liten skala. Jag är mer bekväm med små ramper än stora grejer, jag gillar mer små snärtiga saker, tighta böjar och sådant. Jag åker gärna på sådant ingen annan åker på, använder skateparken på ett annorlunda sätt.

Det låter ju väldigt kreativt.
– Ja det är där jag har fått kreativiteten ifrån, det är det som är tjusningen med åkningen. Jag försöker göra något eget.

Hur är det att skejta i Halmstad?
– Det är en helt annan sak, eller både och. Här gör jag samma sak, bygger ställen och fixar gamla spots till det bättre, jag försöker styra upp liksom. Jag har liksom alltid något i huvudet och tänker ”där vill jag sätta en järnkant och ta ett foto” eller ”där vill jag bygga en curb och skejta lite för mig själv”.

Berätta om Riverfarm-familjen.
– Jag har kört för RF i fyra år nu och det är verkligen ett märke jag är stolt över att representera. Jag bor ju numera i Bäckagård där märket ursprungligen kommer ifrån. Nisse (Nils Lilja) tog med mig in i familjen och presenterade mig för Crille. Sen kom Smulan (Peter Johansson) med också och liksom alla som är på RF hänger mer eller mindre med varandra och har kontakt. Vi ses inte jätteofta men när vi väl gör det så är det sjukt roligt. Sen att Crille (Cristian Whinter) som har RF är med och skejtar ibland är jäkligt roligt. Kul att man kan hänga och skejta med honom som vilken polare som helst. Han är samtidigt en väldigt bra människa som man kan snacka om allt med, inte bara skateboard. Han är en givmild och godhjärtad person och en förebild för att han hållit sig kvar så länge trots att RF är så litet.

Har du fler sponsorer?
– När jag flyttade till Halmstad var jag inne i den lokala butiken Pinstripes och snackade lite random med ägarn som hastigt slängde ur sig ”vill du köra för Osiris?”. Jag tog det lite som en klackspark först, men sen ringde jag Richard på 08-distributionen och det slutade med att jag kör för Osiris Sverige, något som jag är väldigt tacksam för. Osiris var ganska stort runt 00-talet så hela mitt pojkrum var fyllt med märket, så det känns extra kul att köra för ett märke som man vuxit upp med. Fredrik på Streetlab vill jag också tacka för stödet. Tack.

Vad är skateboard för dig?
– Skateboard för mig är ett sätt att uttrycka sig. Få utbrott för känslor och rensa hjärnan. Jag vet inget annat liv, jag kan inte tänka mig att hålla på med något annat. Man lever skateboard, tänker på det jämt. Allt som jag gör har oftast en koppling till skateboard. Det är fascinerande att jag som femåring såg skateboard och bestämde mig för att göra det i resten av mitt liv och att jag fortfarande tycker det är det bästa som finns. Nu känns skateboard accepterat. Kolla bara alla betongparker som byggs upp och allt som händer med skateboard. För 10-15 år sedan satt man med bandarn och spelade in skate på TV 2 gånger om året. Internet har gjort en betydlig skillnad såklart. Det har förstört lite också, känslan av att titta på en skatefilm blir inte samma. Jag minns när man köpte en film och såg den ca 10-20 gånger samma dag, det gör man inte nu. Man blir mer och mer kräsen och kan enkelt klicka bort det man inte gillar, det är lite synd.

Hur viktigt är det med stil?
– Stil för mig är allt. Men det är svårt att bestämma vad begreppet egentligen innebär. För mig är den när en person kan föra sig på brädan. Det har inte med trick att göra. Jag blir skejtsugen när en person åker snyggt, svänger mycket och lägger ner sin själ i åkningen. Jag har oftast en bild i huvudet hur det ska se ut. Filma eller fota, det är där konsten kommer in. Allt ska stämma med tanken man hade innan, målet är att komma dit. Finns det för många tankar är det gött att komma ut en hel dag och filma allt, det är så gött att pricka av listan sen.

Du har börjat åka lite vertramp. Hur är det?
– När vi flyttade till Halmstad så visste jag att folk här åkte vert. Jag gillar ju att åka allt så varför inte ge vert en chans? En gång i veckan åker vi till Bryggeriet. Jag fixade pads, vertbräda och allt jag behövde. Första drop in var som att börja från början. Varje gång åker hjärtat upp i halsgropen. Stor respekt till folk som åker vert alltså. Det är jävligt coolt.

Jag vet att du är noga med din set-up och att du gärna delar med dig av informationen.
– Min set-up är det finaste jag äger och det ska vara tiptop. Jag är väldigt kräsen när det gäller hjul, truckar och deck. Allt måste passa och inte krångla, och dessutom hålla! Brädan ska vara storlek åtta eller möjligtvis bredare, griptapen ska vara Jessup, helt utan krimskrams. En gång hade jag en naken tjej på grippan, den som Santa Cruz gjorde 1997 – det var sjukt distraherande! Truckarna ska vara av märket independent och gummina de man köper löst och jag har vita hjul i storlek femtio av märke RF eller Spitfire. Kullagrena från Swiss Bones lägger jag i bensin i två dagar, de ska vara öppna så det rasslar. Tyst bräda är det värsta jag vet.

Sjukt noga alltså, är det lika noga med cleana spots?
– Nej, jag tappar oftast lite pepp då. Visst är det kul ibland med helt perfekta spots men jag gillar när det är lite svårt, lite rough så man får kämpa lite. Det är snarare viktigare med atmosfären på stället. Jag gillar när man får vara lite ifred, där jag inte stör någon och ingen stör mig. Då kan jag väsnas och härja som jag vill, det är det bästa. När vi var små brukade jag och brorsan cykla till olika ställen runt om där vi bodde på landet. Forshällaskolan är helt tom på sommaren och vi var totalt ensamma i hela dagar. Där finns allt möjligt, sjukt roligt. När de sen byggde en parkering på busshållplatsen då vi gick på högstadiet trodde vi inte det var sant. Asfalterat med curbs runt hela parkeringsplatsen; rena himmelriket. Där bodde vi typ sen, drog dit direkt efter skolan, hem och käka, tillbaka igen och stannade tills det blev mörkt. Jag byggde min egen skatepark hemma också. Jag hade både streetyta och miniramp så man kan säga att jag var rätt bortskämd. Jag stannade mycket hemma och skejtade på min miniyta. Då tyckte vi att vi hade allt vi behövde.

Berätta om din bror Jens.
– Ett tag skejtade vi lika mycket, sen fick han annat att göra. Nu skejtar vi ibland tillsammans och det är skitkul! Förr var vi mer rivaler, eftersom jag var äldre så fick inte Jens vara bättre än mig. Det var sjukt töntigt med många heta fighter emellanåt som alltid slutade med slagsmål. Han sprang och jag jagade! En gång blev jag så förbannad för han satte ett trick som inte jag kunde att jag slog sönder min egen bräda. Jag drämde den i väggen så trucken gick av, dubbel frustration! Idag är det inte lika seriöst, tvärt om. Nu peppar vi varandra och det är jättekul med en bror som Jens. Vi var nyss i Prag i en vecka och det var riktigt kul. Tyvärr var det kasst väder några dagar men det blev ändå mycket skejtande på Stalin Plaza varje dag. Det var vår första resa tillsammans med bara han och jag.

Du besöker en ostiopat, har träffat flera sjukgymnaster och gjort en operation – hur mår du egentligen?
– Jag har typ varit skadad i hela mitt liv, alltid haft ont någonstans i min kropp. Det är oftast småsaker men jag blev tvungen att operera axeln för ett par år sedan, innan dess hade jag två år av konstant axel ur led. Så fort jag nös, när jag sov, det behövdes tillslut ingenting för att få den ur led. Efter all rehabträning är den bra, det är riktigt skönt. I övrigt är det knivar i knäna titt som tätt och en ordentlig stukning för två år sedan läkte fel så nu besöker jag en ostiopat som knäcker rätt mina leder och har gett mig ett träningsprogram som jag kör fem gånger i veckan, och det hjälper.

Vad har du på gång framöver?
– Håller på med nya RF filmen just nu och jag är i stort sett klar. Annars är det ju mycket med den nya parken i Halmstad och HSK med aktiviteter och betongcupen. Så det känns kul att kunna vara med och sätta Halmstad på skateboardkartan som på 90-talet då Halmstad var en riktig skatestad. Det är roligt att komma till en stad där folk vill göra saker och är engagerade inom skateboard så som Johan Svahn och Mattias Svensson. Som driver på.

Nu är det sommar, planerar du något särskilt?
– I två år i rad har jag och mina polare dragit på roadtrip. Då har vi hyrt bil och dragit iväg en vecka. Vi har varit i Köpenhamn och Kalmar, inte planerat så mycket och mest fastnat och hängt runt i Malmö. Den första roadtripen var grym för då var vi fyra stycken. Jag, Nils Lilja, Peter ”Smulan” Johansson och Macke Bengtsson samt lite häng i Lund med John Nord, Johannes och alla runtomkring där. De hängde också med till Köpenhamn sen. Efter två timmars letande av Felleparken som några av oss besökt tidigare men inte kunde hitta backade Nisse på en annan bil med hyrbilen. Det var droppen för honom! I övrigt har det varit mycket sova i bilen, inte duscha på en vecka och sånt som hör till livet på vägarna. Det är skönt när det inte är så mycket måsten, man bara är.

Att bara vara är Klas motto i livet. Inte planera, inte passa någon tid och aldrig styra upp för långt i förväg. Jag är väldigt fascinerad över att skateboard, trots att man står på en egen bräda, handlar om gemenskap, spontanitet och att ha roligt tillsammans. Inga måsten förutom att skejta och umgås. Skateboardkulturen är som kärlek på hjul och Klabbe lever för skateboard.

Förra söndagen, 19 juni för att vara mer specifik, gjorde Volcom en blixtvisit på Stapelbäddsparken i Malmö och förutom att bjuda på förstaklassig skateboardåkning såg man även till att alla kunde lugna den kurrande magen med en korv. För den som hade snabba fötter kunde även en keps eller t-shirt plockas med hem i den obligatorisk tossen. Stannade man kvar tills nästan allt var slut fick dessutom bevittna en NBD på extensionen strax invid djupa delen.

I sedvanlig anda när det vankas evenemang i Malmötrakten var Defekt självklart på plats men den här gången utan professionell kamerautrustning. Därför välkomnar vi idag Ramin G och hans alster på dessa sidor. Som om detta inte vore nog har vi även dagen till ära implementerat en ny bildvisare i vilken du kan få upp hela artikeln i fullskärmsläge. Framtiden är här!

Sommaren 2010 satte Nord Skateboards segel mot äventyr på sydligare breddgrader. Med Hamburg som slutdestination lyckades man klämma in allt från välkända skatespots i svenska skatemetropoler till cykelparker i Flensburg. I den välfyllda bilen hittades Eddie Lindkvist, Fredrik Gustafsson, Axel Lindquist, Chai Keuter, Sam Prabert och Matt Marek samt Kalle Hägglund och Andreas Sander som noggrant dokumenterade allt som hände, såväl bild- som textledes. Resultatet återfinns både ovan och nedan.

Text Kalle Hägglund / Foto Andreas Sander

Malmö och Sibbarp
Vi hade tänkt att köra en halvtimmessession i Sibbarpparken medan vi väntade in Nords Malmöåkare Sam Prabert. Som sagt var det tänkt en kortsession men redan efter fem minuter hade Chai droppat in i en böj och satt handen hårt i backen, rakt på en kullagerkula vilken gick in i handflatan. Kulan hade tänkt att stanna där, för när vi provade att plocka ut den, både med en och två fällknivar så gick den bara längre och längre in och hålet där kulan satt gick igen på två minuter. Så det blev sjukhusbesök och tid för operation redan på kvällen.

Under tiden som Chai, Fredrik och Sams mor var på sjukhus för operation så passade övriga teamet på att skata ett gap-to-handrail och kolla in Malmös DIY paradis. Det var välbyggt, tight och svårskatat. Vid den här tiden var det både mörkt och regnigt så det blev inte mycket åkning. När vi kollat färdigt på det vi ville se av Malmös spots så åkte vi hem till familjen Prabert för sömn och ladd för resten av resan. Bed and breakfast var bokat i Odense men eftersom Chais hand hade krånglat så fick vi spendera natten i Malmö.

Bilresa till Hamburg och DIY skate
Dagen efter vaknade vi vid åttatiden för att packa in hela manskapet och bege oss mot Tyskland och Hamburg. Diskussionen gick om hur vi skulle ta oss dit och resrutten blev till slut bil till Rödby, färja därifrån till Puttgarden och sen bila vidare mot Hamburg.

Väl framme letade vi upp ett lunchställe som serverade olika tyska korvar med potatissallad. Stället var bohemiskt hipmysigt med god mat och trevlig stämning. Efter det plockade vi ihop kameragrejer och brädor och gav oss av genom Hamburgs gator för att leta upp ”Projekt Flora” som är en DIY-pool byggd intill ett ockuperat hus. Hippies och rastafolk gled omkring runt skatebygget och stämmningen var trevlig. Det var en välplanerad vertdel och en något mindre del med hip och öververt. Teamet skatade superbra och det var en fröjd att se folk satsa allt för att göra svåra tricks i den djupa vertdelen. Vi var ensamma i ca tre timmar och i slutet av våran session dök en local upp och berättade att vi kunde gå till butiken 55feet om vi ville ha tips på andra spots som Hamburg kunde erbjuda.

Väl inne på butiken som för övrigt var en ”riktig” skatebutik som kändes genuin och som hade satsat på hårdvara och inte massa kläder för ickeskatare så var killen i butiken till stor hjälp. När vi frågade vad som var bra spots i Hamburg så sa han ”Hambörg is famous for two sings. We have lots of quarterpipes but no cöörbs.”

Deppigt tänkte vi och gav honom en bräda för den hjälp vi kunde få. Då vaknade han till,när han förstod att det faktiskt var skatare han hade i sin butik.

”Ok, now were talking” sa han och gjorde en lång lista på allt som kunde tänkas passa oss. Han förklarade ett böjspot i mosaik som var bra men han gjorde en logga intill kartan dit i form av ett nazistiskt SS märke som tydligen betydde att man inte skulle vistas där om det inte var absolut nödvändigt så det spotet hoppa vi över.

Vi begav oss till spot nummer ett på listan som skulle vara en treklöverbowl men kunde inte hitta det och en lätt besvikelse la sig i bilen. Bom på första…

Istället hittade vi en skatepark som låg på en skolgård. Den var extremt dålig, som ett stort grunt hål ner i asfalten. En sak var kul med spottet, runt hela parken var ett räcke. Det gjorde det till ett perfekt bank över rail spot. Chai gjorde sad över räcket men efter försök två så fick han en schvung i landningen och brädan träffade en merca som stod parkerad intill. Otur och stress därifrån.

Vi åkte till vårt bed and breakfast för mat och sömn. Boendet var billigt, enkelt och ganska bra. Våningssängar och en tv. Vi gick igenom dagens mediacoverage och planerade morgondagen. Det blev mycket omplåstrade på kvällarna av skrapsår, stukningar osv.

Mera skate i Hamburg
Vi vaknade tidigt och gick ner och intog 4€ frukostbuffe. Frukosten är min absoluta favorit på skateresor. Sitta ner länge, folk är pigga och laddade för att ta sig an en ny dag.

Eddie hämtade bilen i källaren och vi packade in allt vi behövde. Vi begav oss mot något som killen i skatebutiken sa var ett perfekt ditch men bom igen och en anställd sa att vi inte skulle ge oss in där pga av råttor och smittsjukdomar från dessa. Så istället för ditch så blev det bank. Det var ett helt område i tegel med banks, trappor och liknande. Tyvärr blev det bust och vi fick ge oss av. Vi stack till hamnen för att kolla vad som fanns att erbjuda. Området hade mycket som var skatebart, bland annat en ca 50 cm hög lastkaj med järnkant och även lite bankvarianter i ny smooth betong. Jag som fotograf blev inkallad på ett kontor för att kontoret som låg intill var tvungna att informera oss om att inga byggnader fick vara med på bilderna som skulle ut i media. Mycket trevliga och raka besked och sånt uppskattas alltid. Hamnen var ett mycket fotogenict ställe som vi kände att vi var tvungna att få med på bilderna. Längst ut fanns en gigantisk byggnad där hela ena sidan bestod av ca tio meter höga banks i flera etapper. Fredrik och Matt gick dit för att reka och blev besvikna när vi märkte att stället var superbevakat av vakter.Vi bestämde oss ändå för att skata denna bank på något sätt. Vi behövde bara hitta en passande tid.

Efter lunch stack vi till ett torg som var fullt av branta, branta banks som passade utmärkt för långa lines. Torget var riktigt kul men svårskatat. På kvällen passade vi även på att skata torget utanför konstmuseet. Eftersom det var semifinal i fotbolls-vm så var det perfekt att skata ett spot som annars är så välbevakat. Här fanns oändligt med Lyonbanks i flera höjder och dubbelset som hade banks istället för trappsteg.

Flensburg
Vaknade tidigt på morgonen, inmundigade frukost och packade ihop våra saker. Satte oss i bilen och begav oss mot Flensburg. Vi googlade staden och fann en finfin betongpark, det fick bli vårat huvudmål i Flensburg. Parken visade sig vara en BMX-park med hjälmtvång och inte alls speciellt häftig. Intill betongen låg en plywoodyta med bmxprylar där vi fick köra lite hopprampssession. Här kom Andreas igång och visade att han har skills på brädan.

Vi lämnade Flensburg bakom oss efter att ha fyllt upp med billig dricka och godis. Raka spåret mot Österlen!

Österlen och rampfarm
På vägen hem stannade vi en natt på ”Rampfarm” på Österlen.
Först stack vi till havet och badade. Axel försökte ragga lite tjejer på stranden och frågade om de ville med på fest. Det ville de inte och det var ju tur eftersom det inte fanns något party att komma till. Efter bad och rengöring så stack vi hem till Sams sommarhus och spelade fotboll, grillade och hade en kvällssession i hans miniramp. Det blev en riktigt sick session där Chai skatade som en kung. Han är den typ av skatare som man gärna fotograferar. Han är lite sån där ”Vad skall jag göra?”. Man säger vad man vill ha och han gör det.

Det var en riktigt bra teamkänsla och humöret var på topp. Efter skaten var alla trötta och vi gick och la oss för natten.

På morgonen käkade vi lyxfrukost med jordgubbar, spelade rundpingis och bestämde oss för att avsluta resan skatewise med att skata ett handrail i Ystad.

Railet var lågt och gick ner för en 12-stegare, gräs på utsidan och grus i landningen. Vi åkte till Byggmax och fixade skivor till landningen. Axel satte fs 5050 ganska fort och Fresh gjorde typ 30 försök på nosegrind. Efter sista försöket var han gråtande trött och blodet rann från alla möjliga håll. Inget make där med väl några oanvändbara bilder.

Vi gav upp resan och satte oss i bilen och åkte hem till Stockholm.

Over and out!

Jag vet egentligen inte så mycket om Michael Jönsson förutom att han är en enastående skateboardåkare som dök upp på Malmöscenen runt 2008. Jag vet också med ganska stor säkerhet att han är från Uppsalatrakten. Ganska snart sågs han i sällskap med Jäs Unit vilket således borde inneburit att han klarade av inträdesprovet på hundra armhävningar i rad samtidigt som man reciterar första versen från Straight Outta Compton. John Österlind satte sig ner med subjektet för en liten intervju och målet att fördjupa mig och resten av världen i ämnet Michael Jönsson.

Foto Martin Hallberg / Text John Österlind
Tjena Michael. Läget?
Haha tjena! Det är fint. Har råkat ställa om dygnet och gick upp skitsent. Men det är väl bara förskjuten lycka om man säger.

Kan man få lite snabb basic info? Vart kommer du ifrån och hur gammal är du?
Jag har precis fyllt 25 och bor i Malmö men kommer ursprungligen från Uppsala/Sävja.

Michael i trailern för Jäs Units kommande rulle. Filmat och redigerat av Martin Hallberg.

Du har rippat hårt och länge! Är de några news på sponsorfronten?
David på Skank i Uppsala har ställt upp mycket. Både för mig och för scenen i Uppsala. Han ska ha stort tack. Jag började precis köra för Kaleidoscope skateboards vilket känns skitroligt i och med att jag känner de flesta på teamet. Olof T, Olof H, du och jag! Möllanklicken, haha! Tack PJ! Olof Hörnesten sponsrar mig med kläder och skor också, vilket är guld värt.

Har din skateboardåkning tagit ditt liv i någon speciell riktning?
Ja klart den har! Skateboard har gjort att jag utvecklats som människa. Det blir ju så oundvikligen. Man formas av det man gör och de man träffar. Jag är mer öppen och har lätt för att ta det lugnt. Det tror jag kommer från skateboardmentaliteten.

Skatingen för mig är som den är för de flesta, det handlar om att träffa kamrater och ha roligt. Jag träffar många som jag kan relatera till. Det gjorde jag ju innan också men det är mycket lättare när man skatar. Alla är på samma ställe, plus att det blir mycket ärligare än att träffa folk på krogen till exempel. Det blir ett mer genuint möte mellan människor på ytan. Undra om det är samma grej på gymet?

Har du någon plan i livet för tillfället?
Jag har många planer och tankar som cirkulerar i huvudet. Det är kanske lite väl mycket ibland och då gör jag ingenting. Jag hamnar i strejkmode, typ. Planen i livet är lite dimmig, men de saker som är givna är att skata och ha kul. Det tror jag man kommer långt på, speciellt det sistnämnda.

Din nästa resa vart blir det och varför ska du dit?
Jag ska kanske till Malaga och hälsa på dig snart! Min kontrakt på lägenheten går ut om en vecka, så då blir Uppsala min nästa resa. Inte så kulinariskt.

Vi hade ju stora planer på att åka till Sydafrika. Jag fick lite problem med foten så jag lade en preliminär bang. Nu verkar det inte bli av men det skulle vara hur fett som helst. Alex S har hypat det genom att snacka om massa sköna downhills och billig mat. Indien och Sri Lanka skulle också vara tufft, men det slutar säkert med strejkmode.

Diego, är det en gammal kompis till dig eller?
Diego är mer eller mindre min son. Jag har adopterat honom kan man säga. Men sen blev det mer häng än fader/son grejen. Han är en klippa! Jag tycker det är roligt att han är ute och reser mycket. Men ja, det blir ju så att man saknar honom.

Tror du på karma?
Jag tror på karma till viss del. Olika kast och liknande, det tror jag inte på. Det är mer det att om man gör något fel, är dum mot någon eller liknande, så kommer det ikapp en. Antingen genom samvetet eller genom bemötandet av andra. Gör man en god gärning så får man tillbaka det genom att man själv mår bra av att vara en juste kille eller att andra omkring dig uppskattar din inställning och behandlar dig därefter. Kortsiktig karma kan vi kalla det för.

Om du fick 3500 kr i morgon skulle du då hitta på?
Då skulle jag gå och fundera på vad jag skulle göra för pengarna tills dom tog slut. Jag behöver ett fisheye i och för sig. Det får det bli!

Hur länge har du filmat för Jäs Unit-filmen?
Det första jag filmade var när vi var på Värnhem 2008. Det var första gången jag var där och jag kommer ihåg känslan efter att ha filmat något. Det var riktigt grymt. Överhuvudtaget så måste jag bara nämna 2008. Jag hade precis lärt känna er vilket gjorde att jag fick skata Malmö på ett annat sätt än tidigare. Varje dag var skate, grill och öl. Sedan dess har vi hängt och filmat ihop.

Hur stokad är du på en skala 1-10?
Jag är stokad till max! Det kommer bli bananas på premiären.

Under sensommaren 2010 begav sig den välrenommerade och tillika malmöbaserade skateboardhökaren Streetlab ut på landsvägarna för att rensa benen från spring. Med siktet inställt på västkusten i allmänhet och Göteborg i synnerhet fyllde man turnébussen med herr Streetlab själv, Fredrik Benhög Nilsson, delar av laguppställningen bestående av Christian Sandell, Daniel Sjöholm, Danijel Stankovic, Fernando Bramsmark, Fredrik Grundberg, Karim Arfoui, Martin Pennlowe och Olof Hörnesten samt fotograf Jonas Adolfsson som dokumenterade det hela i all sin glans.

Resan, eller kanske snarare materialet som producerades under denna, har nu nått Defekts inkorg vilket resulterat i ovanstående bildreportage. En smaklig munsbit att suga i sig som en påminnelse om att vår och sommar är på intågande.

Missa inte heller att Streetlab håller storstilad premiär för sin nästkommande film lördag 2 april. Trailern, vilken av en händelse består av material från västkustturnén vi nyss ordat om, kan beskådas nedan eller via Vimeo. Plats för spektaklet meddelas på en webbplats nära dig framöver.

För lite drygt ett år sedan blev jag tillfrågad av Nike SB om jag vill åka till Barcelona och bevaka releasen av senaste numret av den holländska skateboardtidningen Fluff, i vilken Nike själva stod som huvudsaklig samarbetspartner. Självklart ville jag det. Vem vill inte slippa kyla och snö för några dagar av strålande t-shirtväder i världens skateboardhuvudstad? Med mig på resan hade jag Danijel Stankovic, Christian Sjöberg, Björn Tjernberg, Fredrik Benhög Nilsson samt delar av skofabrikörens danska division.

Resan gick felfritt. Vi åkte skateboard som om inget annat existerade i livet och kameran smattrade av sekvens efter sekvens. Mycket banks blev det också. Eller, det blev i stort sett enbart banks, vilket i sig inte är fy skam. I synnerhet inte om dessa är placerade i naturlig gatuterräng.

Men sen hände något. Bilderna blev liggandes långt ner i en mapp någonstans i datorn, bortglömda och gömda för allmänhetens beskådan. Tills idag vill säga. Som man säger är sent bättre än aldrig men ovanstående bildreportage börjar nästan likna nostalgitripp mer än ett regelrätt samtidsdokument. Oavsett hur ni ser på det hoppas vi dock att det ska smaka.

Huruvida den 600 sidor tjocka boken fortfarande går att få tag på låter jag vara osagt. Kanske din lokala skateboardhandlare vet mer.

Söndagen visade mildare väder och tävlingen kunde, med bravur, genomföras. Vid det här laget har ni säkerligen redan läst vem som kom etta, tvåa, trea och så vidare men om minnet är gott men kort kommer här en snabbsummering: Etta Fernando Bramsmark, tvåa Josef Scott-Jatta, trea Andreas Snoken Lindström. Självklart var undertecknad på plats för att dokumentera det hela. Resultatet beskådas ovan.

Utanför charterkarusellens väggar spenderade dessa två herrar en vecka på ögruppen Balearernas största landmassa. Här tog man sig fram med fötter, skateboard, buss och tumme under Spaniens solgassande samtidigt som det mesta dokumenterades, både skrift- och bildledes. Väl hemma tillfrågade man Defekt, det vill säga oss, om vi skulle vara intresserade av en färdigpaketerad artikel, klar för publicering. Om vi vill? Självklart! Ett spel om Fernet ››.

Resan resulterade i en artikel i juninumret av Transition men eftersom en tidning lider av fenomenet ”begränsat utrymme” fick långt ifrån samtliga bilder plats. Därför var det på sin plats att, såhär nio månader senare, sätta ihop ett bildreportage med det opublicerade materialet från vår resa. Lite skateboard. Lite turism. Allt i Slovenien.

John Nordh, fotograf extraordinaire med säte i Lund, har under hösten dokumenterat vad som försiggått bland träd och buskar.