Det här med fysiskt levererad post är ett fenomen vars saknad man blir varse om först när brevbäraren stoppar in något annat än räkningar i postboxen. Och det är såklart tråkigt. Inte själva faktumet att brevbäraren levererar lycka utan snarare att denna form av korrespondens för mig har blivit underordnad sin digitala motsvarighet, vars innehåll allt som oftast är av karaktären spam. Hur som helst…
För någon vecka sedan hörde jag brevbäraren stå och skramla med vår postlåda. Uppenbarligen var inkastet på den lilla plåtboxen inte tillräckligt stort och efter några tappra försök ringde dörrklockan. I handen höll jag strax därefter ett ståtligt kuvert adresserat mig.
Moi!
Med hög förväntan slet jag upp förseglingen och bad till högre makter att förpackning inte skulle innehålla mjältbrand den här gången heller. Min bön hörsammades och istället fann jag kuvertet innehålla en sobert förpackad publikation titulerad Novellsamling Nummer 1. Avsändaren var det Stockholmsbaserade skateboardsällskapet Cleaniken som jag fått lära mig består av bland andra Fredrik Andréasson, Isak Ström, Nils Lilja, Fredrik Gustafsson, Sean Fry, Hannes Ebegård och Kalle Hägglund. Bakom den hårda pärmen dolde sig ett zine, eller om vi ska kalla det för tidning, formgivet av ovan nämnd Nils Lilja, med innehåll från samtliga individer under Cleanikens tak. Välskrivna texter och utsökta bilder varvat med högklassiga illustrationer gav mersmak.
Jag har i efterhand fått veta att zinet enbart tryckts i femtio exemplar vilket får mig att känna mig än mer privilegierad. Kanske du inte har möjlighet att lägga vantarna på en kopia på egen hand, men höll ögonen och öron öppna i vardagens rum, man vet aldrig när en novellsamling dyker upp framför ens fötter. Jag längtar redan till nummer två.












Inga kommentarer än. Påbörja diskussionen nedan.
Kommentera