Inspiration – John Magnusson

Efter ett litet uppehåll är vi tillbaka, redo att fylla din skärm med inspiration. Först ut för året är arkitekten för det stundande Vertattack Six, mannen, myten, laddpappan: John Magnusson.

Det är egentligen missvisande att ha med John i ett sådant här sammanhang för sanningen är att han inte inspirerar mig alls, tvärtom. Att se John skejta får mig allt som oftast att vilja sluta skejta helt och hållet. Han är liksom för bra. Samtidigt som han vägrar ta sin egen skateboardåkning på allvar är han bättre än de flesta. Jag har aldrig sett honom försöka ett trick mer än tre gånger i rad. Ibland får jag för mig att han inte tänker i termer av trick utan bara åker och tar sig förbi och över allt som kommer i sin väg. Kickturn eller f-s flip verkar vara samma sak, bara han kommer snabbt därifrån till nästa böj. Inte sällan står man som åskådare och gapar för att i nästa sekund brista ut i gapskratt. John balanserar på linjen mellan skateboardåkning och någon slags roll-out-comedy.

Det finns mycket att säga om Johns approach till skateboarding men bäst illustrerar han det själv live alternativt genom sin egenhändigt regisserade, agerade och redigerade TV-show Fläsk TV. Få människor är så stokade på skateboarding som John och det syns i varje push han tar. Att man sedan kan få intrycket av att han hellre skulle vilja skata med Jason Jesse och Todd Congelliere än dagens rippers är en annan sak. Han visar sin ståndpunkt med en frontside ollie som bara ett fåtal skejtare genom tiderna kan mäta sig med. Jason Jesses arv är i goda händer (läs:fötter) med denne svensk. Det är alltid riskabelt att jämföra någon med de stora heliga legenderna men i Johns fall är det absolut på sin plats. John är en av dem.

Under åren har det dykt upp ett par skejtare som får höra att de borde satsa på att åka utomlands och bli proffs. John hade kunnat göra vad han vill men tycker att det är gött där han är så varför hålla på? Förutom när han har en mikrofon i handen verkar han helst hålla sig borta från rampljuset. Tankarna för mig till Bukowskis kända rader: ”Where the crowd is, he is not.” En sund inställning hos en som sätter värde på sitt eget sätt att uttrycka sig. Till slut var det ändå ett företag, 7 Tree som lyckades få printa J-Mags signatur på en planka. Innan John lämnar sitt underjordiska kontor på Bryggeriet är det följande VHS-rullar han trycker in i videobandspelaren:

Film: Footage, G&S, 1990
Åkare: Doug Smith

Varför: Footage släptes av Gordon & Smith 1990. Inte helt säker när jag såg den första gången, men jag tror det var hemma hos Kalle Helgesson i Saleby, Lidköping. Vi lärde känna varandra på Skara Sommarlandsrampen och han hade en miniramp hemma i sin lada. Det var gött att sova över där, kolla på hans stickers, skata ladan, äta hans mammas goa mat och kolla skatefilmer. Doug Smiths del i filmen är tidlös, go stil, skatar omkring, kör miniramp, snabbe, kör lite street och framförallt bra musik med mitt favortiband Crossed Wire. Doug gör inte speciellt svåra trick, utan med mer fart och cruise. Kan kolla på denna delen hur många gånger som helst utan att tröttna.

Film: Footage, G&S, 1990
Åkare: Neil Blender

Varför: Neil Blender har en go del med mycket humor. Han skatar allt från pytteliten miniramp, street, sur träyta, konstig spineramp till vertpool. Delen har nästan ingen musik vilket ger en rå och go känsla. Gillar även vardagskänslan i åkningen. Man ser att det är exakt såhär Neil åker vilken dag som helst. Neil är en av mina favoritskatare därför att han blandar in mycket humor och har egna trick. Kommer ihåg att man fick en go höstkänsla av denna filmen. Vet inte varför men det är gött!

Film: Streets on fire, 1988
Åkare: Jason Jessee + hela filmen

Varför: En välgjord film med bra soundtrack. Jason Jesse spelar huvudrollen i filmen och hamnar fängelset på grund av lite streetskate. Man får följa hans liv inifrån i cellen när han tänker på skate, får besök av olika kompisar etc. Filmen har en go blandning av av street, vert och pool. Något som jag verkligen saknar i dagens filmer. Goa delar från bl.a Natas, Kendall och Jason Jesse. Svårt att förklara varför man just gillar Jason Jesse, men han utstrålar 100% skateboard på något konstigt sätt. Humor, power, goa trick, fart… Jag har denna filmen på både dvd och vhs.