Inspiration – Matt Pailes

Matt Pailes är, förutom en skateboardåkare som i mina ögon står för rakt-på-sak-street-skating, också ett tidsdokument. Under en period lyckades han tajma allt som var coolt. Inpackat i hans uppenbarelse fanns det som så många försökte härma, nämligen: San Fransiscos gator, backside lipslides mitt på kanter, armébrallor, såna där mössor som det ofta stod Indy eller Spitfire på och rullandes gatorna fram på en bred Thinkbräda. Think var, innan de totalt tappade fattningen, ett grymt företag som stod för en riktigt rå approach till skateboarding. Även om inte Pailes har en del i den är det värt att kolla in hela filmen Dedication med Tim McKinney, Dan Drehobl, Wade Speyer och den tidlöse rippern som desvärre gått ur tiden, Phil Shao. Titeln talar sitt tydliga språk.

En sak som tilltalar mig med Matt Pailes är att han inte verkade göra skillnad på skate och skate. Det är något väldigt befriande i att han dyker upp mitt i sin part iförd hjälm och skatar lite park mitt i all smarrig streetcruising. Inte så bajsnödigt och fritt från alla pekpinnar som ibland sabbar känslan i videos. Matt Pailes kanske aldrig riktigt haft tricken men det finns något hos honom som ändå inspirerar. Kanske är det just det att hans skating känns så mänsklig och därför lätt att relatera till. Genom att kolla hans part ett par gånger, klä ut sig i samma utstyrsel och fantisera bort mycket av sprickorna i marken vet jag att många med mig gått in i sköna Matt Pailes-psykoser och rullat gatan fram i villfarelsen att vi befann oss på Market street i SF med bara en lite bit kvar till de svarta marmorblocken. Konstruktiv verklighetsflykt. Ett par dreads på det så hade man varit ända hemma.

San Fransisco hade, som bekant, då det begav sig ett namnkunnigt gäng som hängde i vita t-shirts och ljusa nytvättade jeans längs piren. Matt Pailes gäng blev för många ett komplement till det. Hur mycket vi än önskade vara en del av Henry Sanchez och Marcus McBrides gäng kändes det liksom lättare att relatera till Pailes och de som höll hus på de lite ruffare ställena. Mer svenskt på något sätt. Psykosen kunde liksom bara täcka så många lögner och dessutom såg ser det ju så vansinnigt coolt ut.

En sak med Matt Pailes som på något sätt är hans signum och en tidsmarkör är hur han svänger in i tricken. Eftersom gränsen för att bli pretantiös är överträdd för ett par veckor sedan låter jag mig själv dyka ner på marken och lägga mig bredvid hans lösa Ventures och bara förundras över hur bra det ser ut mellan sista pushen och sekunden då tailen slår i marken. Han låter truckarna jobba och liksom känner sig fram till tricket genom ett par svängar innan han når kanten. Och om du har skejtat sedan Matt Pailes var proffs för Think och inte härmat hans cruise är du en ljugskalle.

Här kommer de parts som Matt Pailes själv låter gå varma i videospelaren innan han rullar nedför California street:

In all these video parts these guys are skating from the heart, killing it and having fun. Remember! That´s what it´s all about.

Mark Gonzales, Blind, Video Days

Matt Hensely, H-street, Hocus Pocus (I brist på ett klipp med bara Hensleys part får vi ta hjälp av Josh Kalis som även han vill orda lite om dess storhet.)

Mike Daher, Sterero, A Visual Sound

Sean Sheffey, Plan B, the Questionable Video