Drake Jones var under en kort period en starkt lysande stjärna på San Fransiscos himmel. Kanske aldrig den starkast lysande, däremot en del av en konstalation bestående av de största, främsta och stiligaste. Drake och hans vapendragare Joey Bast satte abslolut inte en ny standard. Drake såg ut som alla andra förutom det avundsvärda affrot som svajjade i takt med k-grindsen på piren. Däremot så gjorde han det alla andra andra också gjorde med största möjliga finess. Däri låg hela hans styrka. Alla hade ljusa baggy jeans, halskedja, plösiga plösar på dojjorna, collegetröjjor från Russel Athletics och vita t-shirts. Men ingen fick det att se så bra ut som Drake Jones. Tidstypiskt och väldigt uppfriskande med tanke på dagens rådande situation är blandningen av skor. På Drake Jones storhetstid var det inget konstigt att rocka Etnies ena dagen och Adidas eller Fila den nästa. Outfitens freshhet gick helt enkelt före sponsorernas önskemål.
Att han sedan var proffs för Real, ett av tidernas, åtminstone då coolaste företag gjorde att hans redan så tongivande stil för San Fransisco skejtarna på mitten av 90-talet fick ännu djupare rötter. Drake var i epicentrum för det skejtare över hela världen ville vara och även när jag ser hans del från Real – Non Fiction förundras jag över hur coolt han skejtar. Parten har åldrats med värdighet och det är inte alltför många saker från 90-talet som man kan säga det om.
Tyvärr innehåller Non Fiction delen en enda backside flip men enligt min mening har Draje Jones branschens bästa. Missförstå mig rätt när jag säger att den påminner om en backside Muska flip. Den liksom snurrar mellan benen, fast på det riktiga sättet, inte som någon illusion. Tänk att något som är så fel kan bli så rätt, bara man gör det backide.
Drake själv blandar gammalt med nytt. Även om han idag verkar jobba med golf mer än med skateboarding var han under ett tag team manager för Mystery och fick upp ögonen för en ny favorit: Lindsay Robertson som blev en ny favorit. PJ Ladd verkar också ligga högt på listan men gammal är äldst och först ut är därför favoritdelen genom tiderna: Jovantea Turner från Planet Earths film Now´n Later. Klassisk öppning. I sure am hungry! Vi lämnar över ordet och fjärrkontrollen till Drake Jones helt enkelt:
Planet Earth video Now n Later! Jovantae Turner did everything with style. He did a full on flat land line that I still to this day want to recreate to help let kids today understand that skating isn´t only about going big but having fun. The b/s late shuv-it off the smallest bump ever at EMB was too tight! I still do lateshuvits becauseof Tae and Willy Santos.
This next one is kind of new school – Pj Ladd Silence is Golden. Amazing part all together.
Video Days – Jason Lee is the reason why I do 360 flips and so on. The dude was smooth powerful and could make any trick look tight. Rudy Johnson’s part with Dinosaur Jr. if I remember right was killer…
Nästa vecka fortsätter vi med en person som varje skejtare med självaktning har på sin favoritlista. Mannen som slog igenom med en episk part och sedan hade en comeback på bara tre trick, Brian Lotti.
Nypublicerat
-
fredag, 24 maj 2013
Episod 32 – Korsdrag i transitfönstret
Idag väljer jag att ge oss själva en…
-
fredag, 17 maj 2013
Episod 31 – Hej Schweiz
Denna vecka slår Defekts podcast Kastat i etern…
-
fredag, 10 maj 2013
Episod 30 – Allt som står på internet är sant
Står det på internet så är det antagligen…
-
lördag, 4 maj 2013
Episod 29 – Extra! Extra!
Extrainsatt nyhetsbulletin! Med anledning av Jason Dills och…
-
fredag, 3 maj 2013
Episod 28 – På tu man hand
För första gången i Kastat i eterns historia…
8 kommentarer
Mycket go läsning och goa parts, tack för inspirationen säger jag lite ”halvgoonigt” sådär!
Då får du ett lite halvgoonigt vassego tillbaka. Hoppas nästa veckas murbräcka faller herren i smaken med.
Very nice! Ser fram emot Lotti och blir sjukt sugen på att slicka runt i denna t-shirt efter denna inspiration: http://2.bp.blogspot.com/-noLudwgvirg/TrCYkAQfBpI/AAAAAAAAPhU/tJd6GvxNTaY/s1600/bastnollie180ssfskchrome.jpg
Vad är det här för nekrofili, John, förstår du inte att skateboard måste gå vidare? Vi får inte bromsa utvecklingen med sådant här romantiserande. Vi måste framåt, kamrater, om skateboard någonsin skall fullbordas!
Sorry Martin, framtiden är för kidsen. Vi är förpassade till att leva i det förgångna. Jag trivs gott. Allt nytt suger!
Grym artikelserie förresten, ser fram emot resten.
Let´s not forget where we´re from for it shows us the way to go, sa nån reggaeartist som jag lyssnade på. Tror hans ord tål att upprepas precis just nu.
Dessutom är skönhet tidlöst. Nu som då.
Det luktar oanländ webbironi här så jag blir tvungen att förtydliga att jag också hatar min samtid och att Drake Jones rules 4 evah. Vi ses 3 december.
Ingen fara. Jag fattade att du fattade från början men du kanske inte fattade att jag fattade men jag fattade också.
Kommentera