Inspiration – Andreas Engelkes

Ambitionen till den här serien var att ha varannan svensk och varannan utländsk (läs: amerikansk) inspiratör. Det är av förklarliga skäl lättare att hitta idoler i USA. Främst beror det säkert på att USA har ett avstånd som gör att avgudandet förenklas. Men det har funnits en handfull skejtare som verkligen har stått ut ur mängden i Sverige. Först och kanske störst är Andreas Engelkes.

Jag är något för ung för att ha förstått 60-talisternas vurm för folk som Tony Magnusson, Per Welinder och några av de andra som skapade sig en karriär i skateboarding under 80-talet. De var liksom inte min generation. Andreas Engelkes däremot gjorde precis det som alla vi andra önskade att vi kunde. Det var inte bara det att han klarade av att göra det heller. Han gjorde det riktigt jävla bra. Sedan finns det något kring Andreas hela uppenbarelse som nästan kan beskrivas som magiskt. Kanske skulle man kunna kalla det för star quality. Jag har funderat mycket på vad det där är och i Andreas fall tror jag det betyder två saker: Dels så har ingen någonsin lyckats fånga Andreas på film och foto så mycket som resten av världen hade önskat. Utbudet har liksom aldrig mött efterfrågan. Det andra är att Andreas alltid varit mycket bättre i verkligheten än på film. Och det gott folk är få förunnat. Lägg till det förmågan att glänsa till och ta upp ett oväntade triumfkort ur Droors longsleeven i de mest oväntade situationer. Andreas har alltid haft förmågan att smälla på något helt oväntat på första försöket som andra inte ens fått för sig att tänka ännu. Fisheyes, duktiga filmare och fotografer får allt som oftast saker att se bättre ut än vad de egentligen är. Andreas skating däremot är helt enkelt bäst live.

Innan klipp började duttas ut via internet var Sverigecupen den största kontaktytan för svensk skateboarding. Den stora behållningen var allt som oftast att få ta del av Andreas och några andra skejtares framsteg. På många sätt var det han som satte standarden för vad som var möjligt på en svensk skateboard. Eftersom Andreas skejtat så länge har han också gått igenom flera olika eror men varje gång klarat paradigmskiftena utan att göra bort sig. Kolla in allt vad Vimeo och Youtube har att erbjuda så ser du att allt ligger i framkant och alltid ett snäpp högre en gemene mans. Respekt.

Det är svårt att riktigt beskriva Andreas skateboarding men när han själv valde sina favoritparts ser jag att valen av parts kanske bäst beskriver honom. Stilarna i delarna är nämligen, enligt in mening, slående lika Andreas själv. Speciellt den stökige Workshopåkaren Bo Turner tycker jag reflekterar väl. Här kommer Andreas egna val:

Bo Turner, Alien Workshop, Memory Screen

Jag tycker han har en ösig stil som gör att det fläktar friskt inombords. Perfekt ollie japan över vägskylten med coolgul T-tröja står ut. Delen påminner mig också om en tid då jag skatade varje dag, jagade nya trick och allt var starkt.

Rodney Mullen, demo i en TV-show

Jag råkade se detta klipp och tyckte det var otroligt att han sätter en 35-tricks-line på en scen i en TV-show med publik. Dessutom live… Rodney är under pressure och jag kom att tänka på hur kul det är att sätta trick.

Keith Hufnagel, FTC, Penal Code 100A

Huf plöjer genom staden och gör lines som går genom flera kvarter, tycker det är otroligt i sig och att hans flatcarv efter frontside lipsliden på den höga kanten är magnifik.

Henry Sanchez, Pack of lies

Ljudet av små smattrande hjul, riviga grinds och snärtiga flippar går rakt in i hjärtat. Första kickflippen är en favorit.

Nästa vecka tar vi flyget till San Francisco och tar temperaturen på Danny Sargents videokrubba.