klas1klas2klas3klas4klas5klas6

I Klabbes hjärna

Bildreportage Publicerad tisdag, juni 28th, 2011 | Av

Att Klas Andersson, eller Klabbe som folket valt att kalla honom, kommer från Halmstad med rötter i Uddevalla vet jag. Att han är en fena på att åka skateboard vet jag också men där någonstans slutar mina kunskaper. Om ni känner att ni befinner er i ungefär samma läge som undertecknad har ni tur. Vi har nämligen lyckats roffa åt oss en riktigt matig intervju med herrn i fråga.

Text Anna Gustafsson / Foto John Nordh och Filip Sjövall

Jag hade aldrig tidigare träffat en person som var så totalt engagerad, så fruktansvärt kunnig och så sjukt bunden till en viss sysselsättning förrän jag träffade Klas Andersson. Då förstod jag att skateboard inte är en sysselsättning utan en livsstil, och att Klas är skateboard. Fullkomligt hängiven, en riktig nörd och pojke för alltid – så känner jag Klabbe bäst.

Berätta om dig själv!
– Jag är 26 år och uppvuxen på Skäret i Uddevalla.

Uddevalla är en ganska liten stad, är det rätt att kalla dig småstadsskejtare?
– Ja, definitivt. Jag är i stort sett uppvuxen på landet utan spots. Vi fick skejta asfaltvägar med farthinder. Detta har utvecklat min skateboardåkning på ett annorlunda sätt än om jag vuxit upp i stan. Skateparker fick vi bygga själva och allt blev i liten skala. Jag är mer bekväm med små ramper än stora grejer, jag gillar mer små snärtiga saker, tighta böjar och sådant. Jag åker gärna på sådant ingen annan åker på, använder skateparken på ett annorlunda sätt.

Det låter ju väldigt kreativt.
– Ja det är där jag har fått kreativiteten ifrån, det är det som är tjusningen med åkningen. Jag försöker göra något eget.

Hur är det att skejta i Halmstad?
– Det är en helt annan sak, eller både och. Här gör jag samma sak, bygger ställen och fixar gamla spots till det bättre, jag försöker styra upp liksom. Jag har liksom alltid något i huvudet och tänker ”där vill jag sätta en järnkant och ta ett foto” eller ”där vill jag bygga en curb och skejta lite för mig själv”.

Berätta om Riverfarm-familjen.
– Jag har kört för RF i fyra år nu och det är verkligen ett märke jag är stolt över att representera. Jag bor ju numera i Bäckagård där märket ursprungligen kommer ifrån. Nisse (Nils Lilja) tog med mig in i familjen och presenterade mig för Crille. Sen kom Smulan (Peter Johansson) med också och liksom alla som är på RF hänger mer eller mindre med varandra och har kontakt. Vi ses inte jätteofta men när vi väl gör det så är det sjukt roligt. Sen att Crille (Cristian Whinter) som har RF är med och skejtar ibland är jäkligt roligt. Kul att man kan hänga och skejta med honom som vilken polare som helst. Han är samtidigt en väldigt bra människa som man kan snacka om allt med, inte bara skateboard. Han är en givmild och godhjärtad person och en förebild för att han hållit sig kvar så länge trots att RF är så litet.

Har du fler sponsorer?
– När jag flyttade till Halmstad var jag inne i den lokala butiken Pinstripes och snackade lite random med ägarn som hastigt slängde ur sig ”vill du köra för Osiris?”. Jag tog det lite som en klackspark först, men sen ringde jag Richard på 08-distributionen och det slutade med att jag kör för Osiris Sverige, något som jag är väldigt tacksam för. Osiris var ganska stort runt 00-talet så hela mitt pojkrum var fyllt med märket, så det känns extra kul att köra för ett märke som man vuxit upp med. Fredrik på Streetlab vill jag också tacka för stödet. Tack.

Vad är skateboard för dig?
– Skateboard för mig är ett sätt att uttrycka sig. Få utbrott för känslor och rensa hjärnan. Jag vet inget annat liv, jag kan inte tänka mig att hålla på med något annat. Man lever skateboard, tänker på det jämt. Allt som jag gör har oftast en koppling till skateboard. Det är fascinerande att jag som femåring såg skateboard och bestämde mig för att göra det i resten av mitt liv och att jag fortfarande tycker det är det bästa som finns. Nu känns skateboard accepterat. Kolla bara alla betongparker som byggs upp och allt som händer med skateboard. För 10-15 år sedan satt man med bandarn och spelade in skate på TV 2 gånger om året. Internet har gjort en betydlig skillnad såklart. Det har förstört lite också, känslan av att titta på en skatefilm blir inte samma. Jag minns när man köpte en film och såg den ca 10-20 gånger samma dag, det gör man inte nu. Man blir mer och mer kräsen och kan enkelt klicka bort det man inte gillar, det är lite synd.

Hur viktigt är det med stil?
– Stil för mig är allt. Men det är svårt att bestämma vad begreppet egentligen innebär. För mig är den när en person kan föra sig på brädan. Det har inte med trick att göra. Jag blir skejtsugen när en person åker snyggt, svänger mycket och lägger ner sin själ i åkningen. Jag har oftast en bild i huvudet hur det ska se ut. Filma eller fota, det är där konsten kommer in. Allt ska stämma med tanken man hade innan, målet är att komma dit. Finns det för många tankar är det gött att komma ut en hel dag och filma allt, det är så gött att pricka av listan sen.

Du har börjat åka lite vertramp. Hur är det?
– När vi flyttade till Halmstad så visste jag att folk här åkte vert. Jag gillar ju att åka allt så varför inte ge vert en chans? En gång i veckan åker vi till Bryggeriet. Jag fixade pads, vertbräda och allt jag behövde. Första drop in var som att börja från början. Varje gång åker hjärtat upp i halsgropen. Stor respekt till folk som åker vert alltså. Det är jävligt coolt.

Jag vet att du är noga med din set-up och att du gärna delar med dig av informationen.
– Min set-up är det finaste jag äger och det ska vara tiptop. Jag är väldigt kräsen när det gäller hjul, truckar och deck. Allt måste passa och inte krångla, och dessutom hålla! Brädan ska vara storlek åtta eller möjligtvis bredare, griptapen ska vara Jessup, helt utan krimskrams. En gång hade jag en naken tjej på grippan, den som Santa Cruz gjorde 1997 – det var sjukt distraherande! Truckarna ska vara av märket independent och gummina de man köper löst och jag har vita hjul i storlek femtio av märke RF eller Spitfire. Kullagrena från Swiss Bones lägger jag i bensin i två dagar, de ska vara öppna så det rasslar. Tyst bräda är det värsta jag vet.

Sjukt noga alltså, är det lika noga med cleana spots?
– Nej, jag tappar oftast lite pepp då. Visst är det kul ibland med helt perfekta spots men jag gillar när det är lite svårt, lite rough så man får kämpa lite. Det är snarare viktigare med atmosfären på stället. Jag gillar när man får vara lite ifred, där jag inte stör någon och ingen stör mig. Då kan jag väsnas och härja som jag vill, det är det bästa. När vi var små brukade jag och brorsan cykla till olika ställen runt om där vi bodde på landet. Forshällaskolan är helt tom på sommaren och vi var totalt ensamma i hela dagar. Där finns allt möjligt, sjukt roligt. När de sen byggde en parkering på busshållplatsen då vi gick på högstadiet trodde vi inte det var sant. Asfalterat med curbs runt hela parkeringsplatsen; rena himmelriket. Där bodde vi typ sen, drog dit direkt efter skolan, hem och käka, tillbaka igen och stannade tills det blev mörkt. Jag byggde min egen skatepark hemma också. Jag hade både streetyta och miniramp så man kan säga att jag var rätt bortskämd. Jag stannade mycket hemma och skejtade på min miniyta. Då tyckte vi att vi hade allt vi behövde.

Berätta om din bror Jens.
– Ett tag skejtade vi lika mycket, sen fick han annat att göra. Nu skejtar vi ibland tillsammans och det är skitkul! Förr var vi mer rivaler, eftersom jag var äldre så fick inte Jens vara bättre än mig. Det var sjukt töntigt med många heta fighter emellanåt som alltid slutade med slagsmål. Han sprang och jag jagade! En gång blev jag så förbannad för han satte ett trick som inte jag kunde att jag slog sönder min egen bräda. Jag drämde den i väggen så trucken gick av, dubbel frustration! Idag är det inte lika seriöst, tvärt om. Nu peppar vi varandra och det är jättekul med en bror som Jens. Vi var nyss i Prag i en vecka och det var riktigt kul. Tyvärr var det kasst väder några dagar men det blev ändå mycket skejtande på Stalin Plaza varje dag. Det var vår första resa tillsammans med bara han och jag.

Du besöker en ostiopat, har träffat flera sjukgymnaster och gjort en operation – hur mår du egentligen?
– Jag har typ varit skadad i hela mitt liv, alltid haft ont någonstans i min kropp. Det är oftast småsaker men jag blev tvungen att operera axeln för ett par år sedan, innan dess hade jag två år av konstant axel ur led. Så fort jag nös, när jag sov, det behövdes tillslut ingenting för att få den ur led. Efter all rehabträning är den bra, det är riktigt skönt. I övrigt är det knivar i knäna titt som tätt och en ordentlig stukning för två år sedan läkte fel så nu besöker jag en ostiopat som knäcker rätt mina leder och har gett mig ett träningsprogram som jag kör fem gånger i veckan, och det hjälper.

Vad har du på gång framöver?
– Håller på med nya RF filmen just nu och jag är i stort sett klar. Annars är det ju mycket med den nya parken i Halmstad och HSK med aktiviteter och betongcupen. Så det känns kul att kunna vara med och sätta Halmstad på skateboardkartan som på 90-talet då Halmstad var en riktig skatestad. Det är roligt att komma till en stad där folk vill göra saker och är engagerade inom skateboard så som Johan Svahn och Mattias Svensson. Som driver på.

Nu är det sommar, planerar du något särskilt?
– I två år i rad har jag och mina polare dragit på roadtrip. Då har vi hyrt bil och dragit iväg en vecka. Vi har varit i Köpenhamn och Kalmar, inte planerat så mycket och mest fastnat och hängt runt i Malmö. Den första roadtripen var grym för då var vi fyra stycken. Jag, Nils Lilja, Peter ”Smulan” Johansson och Macke Bengtsson samt lite häng i Lund med John Nord, Johannes och alla runtomkring där. De hängde också med till Köpenhamn sen. Efter två timmars letande av Felleparken som några av oss besökt tidigare men inte kunde hitta backade Nisse på en annan bil med hyrbilen. Det var droppen för honom! I övrigt har det varit mycket sova i bilen, inte duscha på en vecka och sånt som hör till livet på vägarna. Det är skönt när det inte är så mycket måsten, man bara är.

Att bara vara är Klas motto i livet. Inte planera, inte passa någon tid och aldrig styra upp för långt i förväg. Jag är väldigt fascinerad över att skateboard, trots att man står på en egen bräda, handlar om gemenskap, spontanitet och att ha roligt tillsammans. Inga måsten förutom att skejta och umgås. Skateboardkulturen är som kärlek på hjul och Klabbe lever för skateboard.

10 kommentarer

  1. Kommenterat av Adam 28 juni, 2011 - 8:07 e m

    Sexigt klabbe

  2. Kommenterat av Christian Hedman 28 juni, 2011 - 8:14 e m

    Fan, visste inte att Klas Morgan var kändis :O

  3. Kommenterat av Johan Svahn 29 juni, 2011 - 8:51 f m

    Kul läsning ,Klabbe

  4. Kommenterat av Gus 29 juni, 2011 - 9:01 f m

    KLÄÄÄÄÄÄBB representerar!

  5. Kommenterat av Karl Rhedin 29 juni, 2011 - 12:11 e m

    Hooked For Life!! =)

  6. Kommenterat av Lotta 29 juni, 2011 - 12:43 e m

    Jätte intressant och spännande att läsa om dig Klas! Bra jobbat Anna!

  7. Kommenterat av Jesper 29 juni, 2011 - 2:05 e m

    Nice eftermiddagsläsning klabbe!!

  8. Kommenterat av Nisse 14 juli, 2011 - 4:11 e m

    100% gött.

  9. Kommenterat av Mattias Bengtsson 23 juli, 2011 - 7:23 f m

    Gött!

  10. Kommenterat av filip 24 juli, 2011 - 2:23 e m

    gött o se att det fortfarande finns folk som är så ”in to skateboarding”!

Kommentera

Namn (Obligatoriskt)
E-post (Obligatoriskt)
URL (Valfritt)

Socialt

Nypublicerat

Notiser

  • Skriet från Gotham (0)
    Det ur Frankrike sprungna Magenta Skateboards släppte i dagarna filmen Panic in Gotham, ett verk helt och hållet filmat i städernas stad, New York City. Förutom sedvanliga magentörer återfinns även gräddan av stadens skatescen 2013. Man tackar.
  • Static IV – Teaser (0)
    Den fjärde installationen i Josh Stewarts Staticserie är på väg att se dagens ljus. I veckan släpptes första teasern och om allt går enligt planerna ser vi fram emot att bli ordentligt stokade någon gång under 2013.
  • Svenska Skateboardgalan 2013 (2)
    Galatider råder och nästa vecka smäller det. Har du inte lagt din röst, gör det nu. svenskaskateboardgalan.se ››
  • Lucia Classics (0)
    Lika säkert som att vi imorgon kommer titta på de vackra, unga människorna iklädda ljuskronor och vita strutar, återkommer Lucia Classics ännu en gång. Precis som föregående år är skådeplatsen Karlstad och datumen som gäller är 14-15 december. Mer info…
  • Fler notiser

The Daily Grind