Skicka vidare: Markus Kärnebro

Markus Kärnebro är lite av en veteran, om inte rent av legendar, i den svenska skateboardscenen. I tjugo års tid har han levererat förstaklassig, norrländsk skateboardåkning och är den förste i vår intervjuserie som frekventerat svensk skateboardmedia under både 1900- och 2000-tal. Idag är Markus 32 år och återburen till Umeå där han arbetar med ekonomi och administration på en läkarmottagning samtidigt som hans talangfulla skateboardburna framfart supportas av Presens, Futurum och Stalebutikerna. När han var liten ville han bli medlem i bandet Europe.

Porträtt Ingemar Almeros
Hej Markus! Jag gjorde lite research på dig idag och kom in på din part i One Offs film Domino. Den håller fortfarande riktigt hög klass. När kom den?
Oj, 98 kanske. Det var i alla fall länge sedan nu. Härliga tider.

Ni som körde för One Off under slutet av 90-talet spenderade lite tid i USA runt dessa år. Vilka var det förutom du och hur kunde en typisk dag se ut?
Gorajevski, Sohn, Boon, Love, Kejwan, bröderna Svensson, Orre W och en massa andra. Vi skatade mycket runt förorterna till San Diego, filmade, festade och hade roligt.

Idag är det söndag och av någon anledning, som inte alls var planerad, har jag gjort alla intervjuer på just söndagar. Vad hittade du på just nu och hur ser en normal söndag ut för Markus?
En normal söndag försöker jag ta det lugnt inför arbetsveckan. Idag har skatat med Gorajevski med flera och varit med Erika hos några vänner som lärde oss producera sushirullar. Gott med en sträng Philadelphiaost i. Det känns inte längre omåttligt svårt, så nu blir det mer av detta hemma.

Du flyttade till Norrköping för några år sedan. Hur kom detta sig?
Jag och en kompis från Umeå flyttade ner och började på musikproducentprogrammet i Norrköping. Vi hyrde ett gårdshus.

Grymt! Blev det mycket spelande och repande i huset?
Absolut, saknar den känslan lite nu när man bor i lägenhet. I huset kunde vi exempelvis spela in trummor hela natten om vi kände för det och våra grannar och hyresvärdar var mycket trevliga och uppmuntrande.

Frontside noseslide någonstans i Tokyo. Foto KRK

Vi har ju känt till och känt varandra ganska många år vilket är tämligen oundvikligt om man tillhör samma generation skateboardåkare i Sverige men det detta till trots har man aldrig haft riktig tid att snacka annat än att heja på tävlingar och andra skateboardevent runt om landet. Jag är grymt nyfiken på din musikkarriär. Känner till Kpist men där slutar nog min vetskap.
Det finns inte direkt några daterade milstolpar eller karriärshändelser att tala om. Jag har gjort lite reklammusik, teatermusik och skrivit lite låtar. Tämligen odramatiskt men jag finner mycket glädje i att spela musik så det kommer jag nog alltid att göra.

Kpist gjorde en skiva efter att jag hoppat av, när jag åkte till San Diego, men efter den så har de inte gett ut något mer. Jag har däremot medverkat på några reunionspelningar då vi körde med två trummisar. Det var skoj!

Trots en del utflyttningar från den Norrländska skatescenen genom åren verkar det ändå som att många av det äldre gardet stannat kvar eller återvänt. Hur är scenen där uppe nu och hur kom det sig att du flyttade hem igen?
Jag tycker att scenen här känns frodig och levande. Vi har fått en ny, trevlig betongpark i Umeå som är en fin mötesplats för alla. Jag tror att det stimulerar fler att börja skata och det är roligt att se många små som börjar. Även äldre som kanske lagt skaten på hyllan ett tag har i och med parken fått upp ångan och skatar för fullt. Anledningen till att jag flyttade hem var för att jag kände att jag saknade atmosfären här i Norrland, samt vänner och familj.

Blev parken som ni hade tänkt, önskat och hoppats?
Jag vet inte hur de som tänkt och ritat upplever det. För min del anser jag parken vara en pojkdröm som gått i uppfyllelse.

Det här med ålder är något jag hela tiden återkommer till. Jag vill väl inte kalla det för en noja, men det är ju oundviklig fakta att man faktiskt blir äldre med allt vad det innebär. Känner du att det är ett hinder att åldras som skateboardåkare?
Jag upplever det inte som ett hinder för egen del, tvärtom. Jag kanske inte orkar ladda lika stora saker längre men jag får mer förståelse för hur brädan beter sig för varje år som går. Jag har även haft tur när det gäller allvarliga skador, vilket jag är tacksam för. På längre sikt är det väl bara att anpassa åkningen efter kroppens funktion och jag räknar kallt med att åka miniramp och liknande en bra bit efter pensionen.

Vi fick höra en del om Norrköpingsscenen i Peters intervju. Hur upplevde du som kom utifrån den?
Jag tycker att de har en fin scen där. Skatade mest med Gängetfolk så min bild är färgad av deras vibb. Roliga och positiva människor som inte räds att göra saker på sitt sätt, det tycker jag om.

Låt oss raskt hoppa över till svenska skateföretag i allmänhet och Presens och Futurum i synnerhet. Hur går det för de båda företagen och vem är det som drar i trådarna idag?
Det har producerats hjul och brädor, men då det inte är något som går att leva på så sker detta i mån av tid och energi. Huvudpersonerna bakom företagen är liksom tidigare Jonas Lindahl och Richard Karlsson.

Jag känner igen det där. Semester är inne på sitt nionde år och det är verkligen ingen kassako. Helt tvärtom faktiskt. Men vi kan räkna med att se lite Presens- och Futurumprylar söderöver inom kort då?
Ha ha, ja man måste kanske ha andra drivkrafter om man startar ett svenskt brädmärke. Nio år är otroligt stabilt, bra jobbat! Beträffande Presens och Futurum är det upp till söderns inköpare att inhandla.

Nollie inward heelflip på en välexponerad uppfart. Foto KRK.

Med en miljon extra på fickan skulle du…
Med en miljon skulle jag köpa en massa sköna musikprylar och sedan höra efter om jag fick jamma med Europe. Eller ta långsemester.

Vem i Europe var du mest stokad på?
Ian Haugland

Såklart. Batterister emellan. Men du spelar det mesta?
Ja. Det är mest gitarr numera men försöker även hålla liv i trumspelet. Delar en studio med några vänner, där man kan roa sig med både det ena och det andra instrumentet.

Vad skulle du göra om du var osynlig en dag?
Kanske skulle dra och skata och filma folks reaktioner.

Vem ska vi hålla utkik efter 2011?
Känner mig inte så uppdaterad vad gäller duktiga nykomlingar men det finns säkert en hel drös som man borde hålla utkik efter. Du kan väl ge mig ett tips här? Semesterteamet kanske?

Nja, Semesterteamet är för upptagna med att oroa sig över pensionsförsäkringar och bostadsräntor. Fast vi har ju i och för sig lite yngre förmågor också

Peter Jepsson skickade vidare följande fråga till dig:
”När kommer din skiva att släppas och har du bränt en skiva med några låtar på till mig och Johnne som du lovade för drygt två år sedan?”
Jaså, fortfarande sugen? Får väl ta och ordna detta då. Sorry.

Det är ingen skiva på gång nu men jag spelar in lösa låtar då och då. Finns lite från Norrköpingstiden på MySpace. (myspace.com/karnebro).

Slutligen, vem skulle du vilja skicka vidare en intervju till?
Jag skulle vilja skicka vidare till Bemo (Andreas Lundgren) och samtidigt passa på att tacka för det fina surströmmingsbordet i somras.

Kul med Bemo! Då är vi nästan tillbaka där intervjuserien började. Tack till tusen!
Tack själv och godnatt! Nu hägrar sängen.

(Youtubeklipp lånat från användaren SailorPOP)