Svenska plankor

Under 2000-talet har det skett en rejäl expansion av antalet sverigebaserade skateboardmärken på brädhyllorna runt om i landet. Vare sig dessa märken drivs av redan etablerade företag eller om businessen kokas ihop hemma i din mormors friggebod så har det hela tagits emot med öppna armar, för visst stödjer man allra helst den inhemska scenen.

Vad som varit gemensamt för dessa märken är att brädorna tillverkats utanför sveriges gränser, vilket inte är så konstigt då skateboardtillverkning inte riktigt spelar i samma hantverksliga som äggmålning och inhemska tillverkare lyst med sin frånvaro. Nu har dock en ung herre vid namn Anton Tuoma gjort slag i sak och satt ihop en helt egen skateboardtillverkningsfabrik under namnet Vilho Skateboards. Defekt har såklart huggt tag i honom för en intervju.

De senaste åren har vi sett en rad svenska skateboardmärken dyka upp men ni är mig veterligen de första att tillverka brädorna själva sedan Tarmo pensionerade sin träpress någon gång under 1900-talets slut. Hur får man för sig att tillverka skateboards i Sverige?
Jag gjorde min första bräda på slöjden i högstadiet och har sen dess haft svårt att släppa tanken på att tillverka egna brädor.
 
Vilka är det som jobbar med Vilho Skateboards och var bedriver ni er tillverkning?
Jag är ensam i produktionen men mot sommaren kommer jag nog att måsta ta in en eller två som hjälper mig. Grafik och hemsida är det olika kompisar som gjort.
 
Var kanadensisk lönn det naturliga valet av träslag eller har ni experimenterat med några mer ”svenska” träslag?
Jag har kört i björk fram till årsskiftet 07/08 sen har jag provat en mängd olika träslag och även en del kompositer.
 
Hur blev resultatet?
Jag har ett riktigt bra svenskt recept som jag satsar på att lansera nästa vår.  

Anton Tuoma visar upp ett färskt exemplar av en av Vilhos yxor. Foto Dan Sjölund 2008

Trots att jag åkt skateboard i mer än 20 år och tycker mig veta relativt mycket hur en bräda är uppbyggd så skulle jag nog åstadkomma ett riktigt dåligt resultat om jag skulle ge mig på att tillverka en själv. Hur har er inlärningsprocess sett ut?
Jag har provat mig fram helt enkelt. Det är så man måste göra, för alla företag håller ju sina produktionsmetoder hemliga. Det som visas på bilder osv är ju bara sånt som vilken snickare som helst vet.
 
Limmet är ju minst lika viktigt som träet och via den digitala ryktesvägen läser man ibland att vissa tillverkare väljer att producera sina brädor i länder där miljölagarna inte är lika hårda vilket möjliggör för användande av lim som lämnar icke återvinningsbara eller brännbara slaggprodukter. Hur har ni själv gjort med limmet. Jag kan tänka mig att det inte är Casco Trälim det handlar om.
Alla som hållt i ett fanérark vet att det är sprött och mjukt och inte mycket till bräda… Det är limmet som skiljer 7 sladdriga fanéer från en snärtig skateboard. 
Exakt vilket lim jag har är så klart inget jag delar med mig men jag kan bara säga att det är stor skillnad på vilka typer av lim man får använda i industrin och som privatperson.
 
Jag tror att de två skateboardtekniska saker jag diskuterat mest genom åren är truckar och konkaver. Med truckar har man ett tämligen magert utbud men när det kommer till konkaver är det snarare tvärtom. Vissa gillar brant nos och tail, andra gillar platt. Någon tycker att själva skålningen ska vara djup medan andra vill att spinen ska vara lång eller archen ha en viss radie. Termerna snurrar i mitt huvud och man önskar nästan att det bara fanns ”djup” eller ”inte djup”. Var det bökigt att komma fram till en eller ett par konkavalternativ eller är det en enkel sak att producera en ny press?
Jag gör formerna i datorn (CAD) så det är rätt så enkelt nu när jag har en form att ändra utifrån. Den första formen tog ett par försök att få fram.
 
Vilken typ av konkav föredrar du själv?
 Ganska brant, även nosen och tailen. Jag vill ha lite pop i brädan.
 

Foto Dan Sjölund 2008

Från bilderna att döma verkar ni göra samtliga steg i tillverkningsprocessen för hand. Hur många brädor hinner ni tillverka per vecka?
 Ja man kan nog kalla det ett hantverk. Jag hinner ungefär 50 brädor per dag, det beror lite på… En stor order går fortare och mindre tar längre tid.
 
Från idé till färdig produkt kan vara ett stort steg, ta mycket tid och tära på krafterna. Vilket har varit det jobbigaste respektive roligaste med att tillverka egna brädor?
Det jobbigaste och mest frustrerande har helt klart varit att få tag på råmaterial. Träindustrin är som bekant ganska stor så att överhuvudtaget övertyga dom att man ska få köpa material av dom är inte lätt.

Det roligaste var första gången jag såg en bräda jag gjort i en butik.
 
Vad ska Hilbert, 11 år, säga till sin lärare när han vill snickra ihop en bräda i träslöjden? Finns det några tips eller råd du skulle vilja ge någon som själv vill prova på att tillverka sin egen skateboard?
Det är svårt i slöjden eftersom dom inte har tillgång till rätt grejjer. Jag skulle rekommendera att göra den i polyetsterplast och glasfiber det är bara att smeta på en massa lager på av gammal bräda så går den åka på. Att göra det i trä och tro att det ska bli bra är egentligen inget alternativ.
 
Hur ser framtiden för Vilho ut? Vidareutveckling av produkten? Tillverkning för andra svenska företag?
Ja utveckling hoppas jag verkligen på. Nästa steg är en cnc-maskin. Jag hoppas på att kunna investera i en sån mot hösten.
Jag har fått rätt många förfrågningar om såkallad legotillverkning och det gör jag såklart gärna.

Defekt tackar och bockar för intervjun och önskar er fortsatt lycka och välgång i er affärsrörelse.

Vilho Skateboards är dock mer än tillverkning. Man har även egna brädor under samma namn och som grädde på moset också ett team bestående av Lars Wikman och William Nilsson. Mer om det hela kan ni läsa på vilhoskateboards.com.

Hade vi gått längre in i fabriken än såhär hade blodhundarna ätit upp våra minneskort. Foto Dan Sjölund 2008